Var e’ grabbarna?

Jag gillar verkligen att vara en del av IVF-bloggosfären. Mitt i eländet och förtvivlan finns åtminstone en gemenskap, en känsla av att inte vara ensam och ett värmande icke-fördömande stöd. Att få vara en del av denna gemenskap var ett av mina främsta skäl till att starta min egen blogg. Det andra skälet var för att jag är arg så ofta och behöver skrika ibland.

Men det slår mig att det (nästan) bara är kvinnor som bloggar. Jag känner bara till två män som någonsin skriver om ofrivillig barnlöshet, och båda gör det i sina fruars bloggar (och båda heter Anders och båda var med i TV3:s ”Drömmen om ett barn”):
Anders som är gift med Anna och Anders som är gift med Emilie (numera nedlagd blogg).
Jag har uppskattat deras inlägg extra mycket, just för att det finns så få män som pratar om barnlängtan. Jag gillar naturligtvis även vad Anna och Emilie skriver väldigt mycket.

Men finns det inga andra män som längtar efter barn i bloggosfären? Att män också kan längta efter barn och lida av ofrivillig barnlöshet, det är ju fullkomligt självklart. Jag är själv gift med en man som längtar väldigt mycket. Så varför bloggar så få män? Är det fortfarande tabu för män att längta efter barn i halvoffentligheten? Är privatlivsbloggandet en typisk kvinnohobby?

Den ende man jag har kunnat fråga om saken är, av naturliga skäl, min egen man. Han är annars en skrivande och reflekterande person. Men skriva om sin barnlängtan vill han inte.

Hur är det för er andra som längtar barn tillsammans med en man? Har han någonsin velat skriva om det? Om inte, har han sagt varför?

 

PS. Rubriken är, som ni nog vet, en parafras på en reklamfilm för chips från 1994, som inleds med de numera smått bevingade orden ”Var e’ brudarna?”. Som den potatisentusiast jag är, måste jag naturligtvis länka den också:

Var e’ brudarna? – Länk till Youtube

(Detta inlägg är inte sponsrat av något chipsföretag. Välj dina chips själv efter eget förstånd. För övrigt är potatis godast ochipsat).

Annonser

6 responses to “Var e’ grabbarna?

  1. Hej!
    Min man tycker helt enkelt inte om att skriva. Han har nog även en lättare form av dyslexi, kanske har det med det att göra. Däremot pratar han väldigt mycket med allt och alla väldigt öppet om vår barnlöshet och längtan. Medans jag kan tycka att det ibland är jobbigt att prata om det och hellre skriver ner det där inte de närmaste eller vännerna ser alla tankar man har. De flesta vi känner vet om vår barnlöshet, men känslorna därikring är svårare att prata om. Någon gång, kanske när vi lyckats hela vägen, så kommer jag nog göra bloggen ”offentlig”. Nu vet endast ni andra IVF:are, min man och två nära vänner om den.
    /Linda

    • Hej Linda!
      Om man inte gillar att skriva så börjar man nog inte blogga, nej… Men det som gör mig förbryllad är varför bara kvinnor verkar gilla att skriva, baserat på de kanske hundra barnlöshetsbloggar jag sett. Jag misstänker att det inte bara är förhållandet till det skrivna ordet det kommer an på. Jag tror att det är något annat på gång här. Eftersom jag har en ganska tjurig inställning till könsroller i vardagen, kan jag liksom inte låta bli att peta i det här.
      Tack för din synvinkel!
      ~ Ebba

  2. Det är väl ganska få män, i förhållande till kvinnor, överlag som delar sin vardag genom bloggar. Om en får generalisera könstyperna, i detta fall, har kanske karlarna större integritet. De delar inte med sig känslor och tankar på samma sätt som vi kvinnor.
    Min man har aldrig gillat att skriva och har aldrig skrivit dagbok när han var liten.

    • Det där med att vända ut och in på sitt känsloliv i en blogg kanske är en mer kvinnodominerad sysselsättning, det har du nog rätt i. Men jag är ändå förbryllad. Och lite störd av att det är så få barnlängtande män som yttrar sig i barnlöshetsdebatten. De finns, men är få.

  3. Jag undrade samma sak för drygt två år sedan. http://neverletmego-nelle.blogspot.se/2011/06/var-ar-alla-barnlosa-man.html . Det som slår mig när jag läser det du skriver är att de faktiskt verkar ha blivit fler under den här tiden. Anders och Anders och din man till exempel. Fast finns det några som har en ”egen” blogg tro? Minns att jag hittade en blivande adoptivpappas blogg en gång på FL, men den lades ned ganska snabbt.

    • Än så länge har jag inte sett någon blogg där en heterosexuell ofrivilligt barnlös man är ensamförfattare. Precis som du har jag hört talas om några bloggar, men de är alltid nedlagda. Jag hade hoppats att få höra talas om dem om jag skriver att de verkar saknas…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s