Den långsökta kopplingen mellan IVF och tandvård

Förra året när jag gick runt och väntade på att mensen skulle börja, så att vi kunde sätta igång med IVF 1, råkade jag tugga sönder en fyllning i en av mina tänder. Det vara bara att masa sig iväg till tandläkaren på momangen.

När vi flyttade hit, valde min man en tandläkare åt sig enligt två kriterier: mottagningen skulle ligga nära vårt hem, och tandläkaren skulle tala engelska. Han hittade Dr J som han gillade, och som därmed blev vår tandläkare. När jag gick dit med min söndertuggade tand var det mitt första besök där.

När Dr J hade lagat min trasiga tand började han prata allmänt om vad jag kanske skulle vilja göra mer i tandhänseende. Han petade lite på mina visdomständer och fick den där ivrigt angelägna blicken, som tandläkare ofta får när en patient på 30+ med visdomständerna kvar dyker upp på deras mottagning. Det var uppenbart att han ville dra ut dem. Det var också uppenbart för mig att det var högst olämpligt att sätta igång några tandutdragningar med möjliga infektioner och antibiotikakurer som följd, när jag bara var dagar ifrån att påbörja en IVF-behandling.

Så jag berättade för honom. Om vår barnlängtan, utredningen, den förestående behandlingen, min eventuellt förestående graviditet, och varför det var ytterst jätteolämpligt att dra ut tänder som satt där de satt och inte bråkade med någon. Som nog har märkts, är jag inte jättebra på att fatta mig kort när jag pratar om något som jag tycker är viktigt. Så min utläggning tog säkert en eller ett par minuter. När jag till sist hade använt alla ord jag tyckte att situationen krävde, blev det tyst. Dr J och tandsköterskan tittade på mig, mållösa. Sedan drog han efter andan och sa långsamt ”You are aware that I am a dentist, right?”
Vilket kanske, när man tar allting i beaktande, var en relevant fråga för honom att ställa. Inte för att jag vet vad han trodde att jag trodde att han kunde göra åt vår barnlöshet, men den typen av redogörelse som jag kom med, är nog inte helt vanlig i en tandläkarstol. Jag ville ju bara att han skulle förstå att det verkligen verkligen inte var lämpligt att dra i mina visdomständer. Budskapet gick fram, kan man lugnt säga. Han slutade prata om att dra ut tänder, och önskade mig bara lycka till.

Jag gjorde nog ett ganska bestående intryck, för ett halvår senare, när min man gick dit på ett vanligt tandläkarbesök, förhörde sig Dr J om hur det hade gått för oss (minus) och hälsade så gott till mig. Dr J må vara tandläkare, men han kan bry sig om sina patienters totalhälsa och välmående ändå. Och sådant tycker vi om.

Annonser

5 responses to “Den långsökta kopplingen mellan IVF och tandvård

  1. Du vet väl att visdomständerna är förankrade i äggstockarna, så det var i all sin ordning för Dr J att känna till 😉

  2. Haha, sån är jag också. Vill ju ge en helhetsbild till den jag pratar med så att de ska förstå varför jag väljer som jag gör. Kanske inte alltid nödvändigt, nej 🙂

  3. Pingback: Intet är som väntans tider? Fast nu handlar det mest om Google. | Ebbas potatisar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s