Om mig, Ebbas man

Eller ja, jag har ju ett riktigt namn också.  Ebba är också anonym för den delen men det visste ni ju redan.  Baserat på min hustrus högst ovetenskapliga observation heter typ alla män i IVF-svängen Anders, lite som att ”alla heter Glenn i Göteborg”.  Det är ju inte så konstigt att heta Anders i IVF-svängen förstås. Det är ett typiskt 70-talistnamn och ungefär så gamla är ju många IVF-pappor.  Så Anders kan jag ju inte kalla mig som pseudonym i alla fall, det skulle bara bli förvirrande.  Här på bloggen är jag kort och gott ”Ebbas man”.

Mina spermier har nedsatt motilitet, som det heter.  Det är nästan inga av dem som klarar av att hålla sig vid liv ett par dagar medan de simmar rakt fram.  Vilket tyvärr är väldigt viktiga saker att kunna om man är en spermie.

Tänk dig själv att sitta och titta på OS-tävlingarna i simning.  Startskottet går och på alla banor  utom en crawlar atleterna framåt i full fart.  På den sista banan är det någon som uppenbarligen inte ens kan simma som plaskar runt lite i cirklar och tröttar ut sig.  Sedan sjunker icke-simmaren till botten och får livräddas av funktionärerna.  Det är mina spermier i ett nötskal, så att säga.

De flesta män har en stor andel spermier som är lite defekta på något vis, och det gör inte så mycket, för det räcker ju att någon spermie som är bra kommer fram. Men för min del är det tyvärr nästan alla som plaskar runt i cirklar.  Alltså får vi sätta på dem flytvästen och bogsera dem till rätt ställe på en gång.

Annonser

3 responses to “Om mig, Ebbas man

  1. Så fantastiskt trevligt att läsa lite från dig också.
    Och du får förlåta mig, trots det allvarliga ämnet så skrattade jag länge åt dina liknelse. Är väll Galenskaparnas Olympiad med blandade småhopp och annat jag får på näthinnan 😀
    Hoppas vi får höra mer från dig framöver!

    • Sex och fortplantning är ju en aldrig sinande källa till humor, så varför kan inte IVF vara det? Och då har vi inte ens kommit in på ämnet ”herrummet” på kliniken än. 🙂 Allvarligt talat, det är klart att vi gråter en skvätt tillsammans när allting är jobbigt, men lite humor annars hjälper. Jag har inga problem med att erkänna att det är jag som har ett medicinskt problem, det vill säga inför människor som redan vet att vi försöker.

  2. Pingback: Det är inte mig det är fel på, det är dig | Ebbas potatisar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s