Det röda rummet

IVF, det kliniska sättet att skaffa barn på där sex och erotik inte är inblandat.  Fast det är ju inte riktigt sant.  Detta inlägg är nog inte så personligt som det kan låta, men det kan vara några saker som man, som man, gärna känner till om ”herrummet” innan man går in där, och som en eller annan kvinnlig läsare kanske undrat om.

Sex är ingen stor grej här i Tyskland.  Eller, jo, det är klart att det är, men det är liksom inte något märkvärdigt att prata om det så länge det inte handlar om rent kriminella saker.  Som ett exempel: då och då ser man en vanlig stadsbuss tapetserad med bordellreklam. Prostitution finns inte på listan över kriminella saker i Tyskland. En av några få källor till totala kulturkrockar mellan Sverige och Tyskland, som ju annars brukar ha lätt att komma överens i många frågor.

Denna extremt pragmatiska (eller som vissa skulle säga, cyniska) syn på sexualpolitik är en intressant kontrast mot den i övrigt konservativa politiken som uttrycks genom lagstiftningen.  Man måste till exempel vara gift i Tyskland för att få göra IVF som är subventionerade av sjukförsäkringen, är man bara i ett fast förhållande så måste man ha varit sambor under lång tid och ansöka om ett särskilt tillstånd.

Herrummet på vår fertilitetsklinik har en lätt doft av desinfektionssprej, eftersom det också enligt städlistan rengörs flera gånger dagligen.  Väggarna är vita så när som på en röd fondvägg.  Rummet innehåller; en skyddstäckt soffa i hårdplast, en stol och ett bord, ett uppförstorat erotiskt fotografi på väggen, en tv med dvd-spelare och ett litet tvättställ i hörnet.  På bordet ligger ett par nummer av Playboy.

Sköterskan som denna dag ansvarar för herrummet börjar med att kolla legitimation (viktigt, får man inte glömma hemma).  Sedan sticker hon åt en några papper att skriva under, väsentligen de tillstånd som behövs för att de ska få ta prover och genomföra en konstgjord befruktning.  Därefter får man en burk med namn och födelsedatum på, för säkerhets skull skrivet både på burken och locket, och så går sköterskan ut.

Bild från collegehumour.com

Om ändå det vore så enkelt.  Bild från collegehumor.com (klicka på bilden för att komma till artikeln).

Vad som händer där inne sen är helt upp till personligt tycke och smak.  Sköterskorna kanske tror att man läser IKEA-porr därinne, så svensk och barnsugen man är, eller varför inte lite svensk public service-erotik.  (Länkarna är helt okontroversiella!)

Av praktiska skäl, och för att göra ICSI eller IVF med så färskt material som möjligt, gör åtminstone vår klinik så att mannen skickas till herrummet samtidigt som kvinnan rullas in till operation.  Också ett praktiskt sätt att hålla mannen ur vägen under själva ingreppet antar jag.

Kvinnan utsätts för den lite mera tekniskt komplicerade delen av proceduren, med medicinering,en hel stab av läkare, narkosläkare, sköterskor och andra som är delaktiga i något moment och sköter det mesta.  Om man får narkos som på vår klinik är kvinnan dessutom huvudsakligen medvetslös.

Mannen, å andra sidan, får lita till biologin.  Man är kanske aldrig så ensam med tankarna under IVF-processen som när den där dörren stängs, om man inte är förberedd på det.  Även om man antagligen lämnat prov tidigare så är det kanske för vissa fortfarande en annan sak när det så att säga är skarpt läge.

När man fräschat upp sig och är klar att lämna rummet tar man den lilla burken på den lilla brickan tvärs över korridoren till labbet.  Mina spermier tar sig som bekant ingenstans utan att bli burna.

Ett råd i all välmening till IVF-heteropar; var medvetna om att mannen kanske förväntas göra sitt bidrag efter att precis ha skickat in partnern till operationssalen, eventuellt också efter att ha gjort blodprov och annat som för vissa kan vara väldigt obehagligt.  Det är helt normalt att tycka att situationen är lite konstig och stressande.  Ofta går det att lösa det hela på annat sätt också, till exempel genom att man får låna hem en burk, om nu rummet i sig känns som en upplevelse man helst undviker, så prata med läkaren om det känns som ett problem.  I vilket fall är det en väldigt bra idé för paret att prata igenom det med varandra innan, i detalj.

Det hjälper därför att kunna skratta åt det. Så, jag bjuder på de roligaste bitarna.  För det första är den erotiska konsten på vår klinik, så att säga, mer rakt på sak än subtil.  I väntrummet på kliniken kör de med fotografier på skyskrapor och andra höga, smala byggnadsverk, och Dr. Freud får ursäkta, men i vissa sammanhang är en cigarr INTE bara en cigarr.  I det röda rummet är temat mer uttalat porrigt på linjen inoljade-fitnesskroppar-och-stringtrosor.

När jag tog fram våra påskrivna papper i morse innan äggplocket lyckades jag skära mig ordentligt på pappret i fingret, så det blev en liten scen i receptionen där jag försökte ta det coolt och inte droppa blod på kontraktet samtidigt som Ebba diskret ber sköterskan om ett plåster.  Det kanske är lite passande ändå att skriva under i blod, med tanke på vad det kostar, för att inte säga vad som står på spel.

Annonser

10 responses to “Det röda rummet

  1. Tack för ännu en välskriven, underhållande och utbildande text!

    Jag håller tummarna för er!
    Kram

    • Tack för stödet! Även 30-plussare som undertecknad kan ha nytta av lite sexupplysning ibland. Och om ingen annan skriver om det här så får väl jag göra det. 🙂 Vore kul att få veta lite mer om hur det funkar rent praktiskt i den svenska fertilitetsvården.

      • Det kan vi säkert bidra med när vår tur är kommen för ivf.

        så mycket vet jag att ett år måste ha passerat av egna görabarnförsök innan utredning görs (vi knackade på dörren när minutvisaren slog över på ett år…). Utredningen innehöll diverse frågor om eventuella sjukdomar, tidigare graviditet med annan partner, cykelns vara eller icke vara med mera. Därefter lämnades spermaprov, också valbart mellan ”rummet” eller i hemmet (cyklandes med simmarna i armhålan i vårt fall). Ultraljud för att kolla om alla prylar fanns på rätt plats gjordes på fröken (man behöver alltså inte vara gifta) och valbart var att göra äggledarspolning. Vi (jag) valde att göra det och var bombsäker på att det var stopp men icke. Allt såg bra ut och vi bedömdes ha en god chans att bli gravida på egen hand. När det är resultatet av utredningen måste man vänta tills ännu ett år passerat innan IVF erbjuds. Vi är nu uppe i dessa 2 år men pga mitt utmattningssyndrom är det inte säkert att jag godkänns för ivf:en… I de flesta landsting får man 3 IVF gratis men i norrland får man bara 1. Privat kostar ett försök runt 26.000kr och ett 3-pack 60.000kr, plus minus några tusingar.

        Kanske var detta gammal skåpmat för er men allt jag hade för tillfället 😉

        Nyfiken på hur ni hamnade i Tyskland?

      • Ja, det där med att olika landsting har väldigt olika regler tycker jag låter konstigt. I synnerhet ett glesbygdslandsting som Norrbotten borde ju ha väldigt starkt intresse av att inte skrämma bort unga familjer i barnafödande ålder. I Tyskland brukar glesbygdslänen vara mycket mer barnvänliga.
        I Tyskland är det inte landstingens regler som är olika utan sjukförsäkringskassornas regler (det funkar ungefär som en obligatorisk A-kassa, det finns flera olika man kan välja på men alla måste välja en). Sedan är det bara att välja en klinik som man gillar. Allmänt gäller att man får betala halva kostnaden själv, och ett mikroinjektion (ICSI)-försök inklusive alla mediciner och andra behandlingar kostar ungefär 30 000 kr i Tyskland. De flesta kassor betalar hälften av baspaketet för tre försök, resten betalar man själv.
        Själva utredningen tar några månader, först ska man ha varit ofrivilligt barnlös i över ett år, sedan måste man göra medicinska tester. I mitt fall, när det är spermiemotiliteten som är problemet, måste man göra två tester med några månaders mellanrum, för att vara helt säker, eftersom spermaprov ofta kan variera i kvalitet helt naturligt. Sedan kan man skicka in pappren till sin sjukkassa som ska godkänna alltihop.

        Nu vill jag inte diskutera så mycket om exakt vad vi gör i Tyskland, eftersom bloggen är anonym, men det började med att min fru fick ett bra jobberbjudande här och vi nappade. Hennes jobb är tyvärr också anledningen till att vi inte vill gå ut med våra riktiga namn eller något som gör att det är lätt att identifiera oss, för det ser inte så bra ut karriärmässigt i hennes bransch att försöka skaffa barn. Här i Tyskland är fortfarande normen att kvinnor som får barn är hemmafruar i flera år eller att de bara jobbar deltid tills barnen är stora.

  2. Hihi! Tack för upplysningen om Ikea-sex! 🙂

    • tvtropes är grymt beroendeframkallande och väldigt underhållande att läsa eftersom det är många bra och humoristiska skribenter som skriver där.

  3. Pingback: Rapport från äggplocket | Ebbas potatisar

  4. Pingback: Mannen som slutade bada | Ebbas potatisar

  5. Pingback: Dags att prata om feminismen | Ebbas potatisar

  6. Pingback: Intet är som väntans tider? Fast nu handlar det mest om Google. | Ebbas potatisar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s