Hoppet, blodet och fyra i frysen

Minus i morse. Och nu har mensen kommit. Sådär lite försiktigt och trevande, som det ofta är för mig. Lite brun smet. Blodet kommer imorgon. Det gör det alltid. Det är ju typiskt att kroppen ska bete sig så förbaskat förutsägbart just nu. Lite överraskning hade ju varit skoj nu. En graviditet som varar i mer än två dagar exempelvis. Det har min kropp aldrig gjort förr.

Inte mycket att hoppas på längre. Minus och en första blödning. Man är helt enkelt inte gravid då.

Det är dags att omgruppera. Räkna sina välsignelser. Planera för framtiden.

Det här är bra:

  • Vi är båda friska, min man och jag. Vi stöttar varandra.
  • Just nu är livet precis som det var förut. Vi har inte kommit ett steg närmare vårt önskebarn, men vi är inte längre bort heller.
  • Vi har fyra embryon i frysen. Det finns fortfarande en chans att jag blir gravid utan nya sprutor i magen.

Vi åkte på en kort utflykt idag för att se något nytt och slippa tänka på minus och pinnar som man kissar på och barn som inte finns. Vi köpte varsin jätteglass och satt i solen och tänkte att om livet ska vara fördjävligt kan det vara fördjävligt medan man sitter i solen med varsin jätteglass i handen. För att vara en dålig dag var det en ganska bra dag, på det hela taget. Vi har kramats mycket. Vi har promenerat långt. Och nu ska vi snart gå och lägga oss och hålla om varandra och påminna oss om hur mycket vi älskar varandra. Man får inte glömma det.

Tack för allt ert stöd. För alla som har peppat och hoppats och hållit tummar. Bloggen slog läsarrekord idag. 592 visningar, 290 unika besökare. Det hade varit roligare med ett läsarrekord för ett plus, men det kan inte jag välja.

Bloggen kommer i alla fall att fortsätta. För våra fyra stjärnor i frysen allraminst. Dessutom har jag en hel hög halvskrivna blogginlägg bland utkasten, om saker som gör mig arg eller nyfiken eller bara entusiastiskt i största allmänhet. Ni vet, Ebba style. Och min man utbrister nästan varannan dag ”men det skulle bli ett bra blogginlägg”. Så ni kommer nog att se mer av honom också.

Nu ska jag vara riktigt miserabel en dag eller två och tänka på döden och förgängligheten. Kissa på sista testet på fredag för formens skull. Och sedan blir det nya tag.

Vi ses.

Annonser

28 responses to “Hoppet, blodet och fyra i frysen

  1. Vad bra att ni tar hand om er. Jag hoppas att du blir nästa gång. Många kramar

  2. Glass är alltid bra!

    Usch jag lider med er 😦
    Kram

  3. Låter som en ganska bra dålig dag ❤
    Det är verkligen det jobbigaste i hela prossesen, ta en titt på den där jävla stickan… som dessutom nästan alltid hånler åt en med ett ynka kontroll streck.

    Styrkekram ❤

  4. Är så ledsen gör er skull! Jag hoppas innerligt att de frysta vill sätta sig.
    Stor kram!

  5. Blir så väldigt ledsen för er skull.
    Så skönt att läsa hopp och styrka i dina rader en dag som denna.
    Ta god hand om varandra nu, och omgruppera sedan.
    All min omtanke.

  6. Åh 😦 Hur jag önskar att det var annorlunda för er!

    Kram

  7. Helvete också. Bara att bryta ihop och komma igen när du orkar. Och du behöver i alla fall inte ta några fler sprutor på ett bra tag vilket är grymt!

  8. Usch va tråkigt att höra att det inte tog sig… Det är tungt!! Men jag håller tummarna för era frysisar kan ge er barnet ni längtar efter, när ni orkar fortsätta med behandling. Stor kram!

    • Man måste ju vänta minst en cykel för frysåterföring. Det är kanske bra. Just nu är jag så besviken att jag är arg… Är nog bäst att jag lugnar ner mig lite först 🙂

      • Ja. Den där väntetiden behövs nog mer än vad vi själva vill erkänna i stundens hetta. Det är fruktansvärt jobbigt just då, i väntans tid – men i efterhand är man oftast tacksam över den mentala repningstiden. Direkt efter den där förödande mensen kommit så är både kroppen och sinnet ur gängorna, men samtidigt vill man inget annat än att påbörja en behandling. (En lyckad sådan. ) Det spelar egentligen ingen roll att man vet att det bästa för kroppen är att vänta, för man vill ändå köra igång direkt… Så ja, det är kanske bra att man tvingas till den där månaden av tid till återhämtning.

      • För mig har det varit väldigt olika hur snabbt jag har velat göra nästa behandling. Mellan FET från IVF1 och IVF2 gick det nästan ett år för oss. Och minst åtta av de månaderna var det jag som ville komma ikapp, snarare än nödvändig väntan. Men nu vill jag mest dra igång så fort som möjligt igen…

  9. Styrkekramar till er 😦 hoppas att det går hela vägen nästa gång.

  10. Tänker på dig och hoppas att du mår… ja okej åtminstone. Eller inte alltför uselt. Hjärtesorg är tungt att bära.

    Ta hand om varandra!
    Kram

  11. Beklagar! Håller tummar och tår för er nästa gång.

  12. Va tråkigt att det inte gick vägen. Även om det inte är någon tröst nu så hoppas jag att det går hela vägen nästa gång.

  13. Tack. Fyra i frysen är faktiskt rätt så bra. Inte som ett plus, men inte full förtvivlan ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s