PCOS, lutealfas och behovet att äta choklad

Anna påpekade i en kommentar till ett av mina tidigare inlägg att lutealfasen (perioden mellan ägglossning och mens) inte är exakt 14 dagar för alla kvinnor, utan varierar mellan 10 och 16 dagar. Det hade jag aldrig funderat över. Tack Anna! Som vanligt när jag inser att det är något jag inte vet, satte jag igång att snoka i ämnet. Det som följer är en väldigt lång utläggning, men det finns en sorts poäng till sist. Du kan skrolla direkt dit om du inte vill veta hur mina äggstockar ser ut när de inte ser ut som potatisar (som blåbärsmuffins!). Det kommer att handla om choklad. Och ett skäl att äta choklad.

Anledningen till att jag inte hade reflekterat över lutealfasens längd tidigare är följande:
Jag lider av en mild form av polycystiskt ovariesyndrom (PCOS). Läkarna ställde diagnosen väldigt sent i vår utredning, för jag saknar de flesta av de typiska symptomen (som övervikt och höga testosteronhalter). Faktum är att jag nog inte egentligen uppfyller de formella medicinska kriterierna för PCOS. Jag har alltid haft en oregelbunden och vanligtvis ganska lång men inte abnormal menscykel (26-45 dagar), vilket är vanligt vid PCOS. Men precis innan vi började vår fertilitetsutredning hade jag varit hos en gynekolog för en extremt lång mensblödning. Hon gav mig ett örtpreparat, munkpeppar, som i allmänhet är verksamt mot oregelbunden menstruation (och PMS tydligen, men det var inte mitt problem). Så när vi kom till utredningen var min mens fint regelbunden med 30 dagar och hade varit så i hela tre månader i sträck (personbästa). Så när den obligatoriska frågan om regelbundenheten i menscykeln ställdes, svarade jag sanningsenligt att den hade varit oregelbunden i hela mitt liv, med en längd på upp till 56 dagar, men ibland så kort som 21, och blödningar som varade så länge som 40 dagar. Men de senaste tre månaderna, tack vare Dr E:s piffiga örtpiller, hade den varit regelbunden med 30 dagar. Läkaren hade uppenbarligen problem att ta in så mycket information (och vi lyckades senare byta bort honom mot underbara Dr B) och skrev ”regelbunden mens: 30 dagar”. Senare, under förberedelsen för första behandlingen, sa Dr B att hon såg på mina hormonvärden att jag antagligen hade PCOS, eller i alla fall polycystiska äggstockar, och om så var fallet, skulle ultraljudet vi precis var på väg att göra visa massvis av halvmogna äggblåsor. Och mycket riktigt, mina äggstockar såg ut som blåbärsmuffins. (Där blev jag helt sjukt imponerad av Dr B. ska en läkare vara!). Dr B förklarade att PCOS gör att många äggblåsor börjar bildas, och äggstockarna kan inte riktigt bestämma sig för vilket ägg som ska lossa helt. Så de velar fram och tillbaka, och menstruationscykeln drar ut på tiden, och blir lätt oregelbunden. Men när ägget väl lossat, fortsätter allt oftast precis lika i varje cykel. Jag hade aldrig hört talas om detta tillstånd, så jag gick hem och googlade och insåg att av de mest typiska symptomen (övervikt, höga testosteronnivåer och oregelbunden mens) hade jag bara ett. Dr B förklarade också att PCOS kan, men behöver inte vara, en nedsättande faktor i fertiliteten. I mitt fall var det troligen inte så, för jag får en normal ägglossning, i alla fall i varenda cykel vi har övervakat med blodprov, om än efter en del äggstocksvelande. Med en menscykel på 35-40 dagar hinner man med 9-10 ägglossningar per år, mot normala 12-13. Så ingen extrem nedsättning, och absolut inte en betydande faktor i vår långvariga barnlöshet. Den goda nyheten var att PCOS-patienter brukar få bättre resultat i IVF-försök, eftersom äggstockarnas naturliga benägenhet att sätta igång många äggblåsor samtidigt är något man gärna ser.

Det här var en lång parentes för att komma fram till den första huvudpoängen: Jag har alltid haft en oregelbunden menscykel. När jag började bevaka min cykel med temperaturmätning varje morgon upptäckte jag att någonting faktiskt var regelbundet: varje cykel, 14-25 dagar efter mensens första dag, hoppade temperaturen upp med omkring 0,5 grader från en dag till en annan (typisk ägglossningssignatur). Och tretton-fjorton dagar senare sjönk temperaturen igen. Dagen efter började mensen. Så gott som alltid. Ibland stördes mätningarna av sovmorgon, eller lätta förkylningar. Ibland steg temperaturen långsamt över flera dagar, eller sjönk först på cykeldag ett. Men jag var överlycklig. Äntligen något som gick att förutsäga i min trassliga menscykel. Ungefär samtidigt läste jag någonstans att tiden mellan ägglossning och mens i allmänhet varierar väldigt lite och nästan alltid är fjorton dagar. Så när jag läste ”nästan alltid fjorton dagar” och kopplade ihop det med hur stökig min cykel var i övrigt, tänkte jag att jag hade hittat något universellt konstant, och var nöjd med det.

Hormonnivåer i menstruationscykelns olika faser

Hormonnivåer och kroppstemperatur i menstruationscykelns olika faser. Bild från Wikimedia Commons.

Så är det nu inte. Lutealfasen kan alltså variera mellan 10 och 16 dagar. Under lutealfasen bildar kroppen progesteron, vilket behövs för att en begynnande graviditet inte ska stötas ut. Under IVF brukar man få progesterontillskott. Crinone eller liknande. Om lutealfasen är för kort kan man få problem att behålla graviditeter.

Nu kommer vi till den riktigt knasiga delen. Att befinna sig i lutealfasen är ansträngande för kroppen. Förberedelsen inför ett möjlig graviditet får prioritet famför andra processer i kroppen. Så långt känns allt vettigt. Men det finns vissa medicinpsykologiska teorier som menar att förmågan till impulskontroll hänger samman med mängden tillgängligt glukos (socker) i hjärnan. ”Energiteorin” kallas det. Hjärnan behöver energi i form av socker för att fatta bra beslut. Eftersom det är ansträngande för kroppen att befinna sig i lutealfasen, finns det mindre tillgängligt socker, och sämre impulskontroll blir följden. Kvinnor i lutealfasen röker mer, dricker mer alkohol och äter mer choklad än de gör i den första halvan av menscykeln, enligt energiteorin.

Jag är inte helt säker på att det vetenskapliga underlaget för detta påstående är vattentätt, men det verkar finnas en hel det artiklar om saken i vad som ser ut att vara respektabla vetenskapliga psykologitidskrifter, så något kanske det ligger i hypotesen (se exempelvis referenslistan här). Men jag tror att jag förhåller mig lite lätt skeptisk så länge.

Hursomhelst.
I början av veckan var vi på kliniken inför nästa frysförsök. Då togs blodprov på mig och det konstaterades att jag redan hade haft ägglossning i den här cykeln. Jag befinner mig alltså i lutealfasen nu. Och det ligger en chokladkaka framför mig. Som jag nog måste smaska i mig, för att ge min stackars utmattade hjärna lite energi till impulskontroll, så att jag kan avstå från att även smaska i mig min mans chokladkaka…

Annonser

13 responses to “PCOS, lutealfas och behovet att äta choklad

  1. Haha, intressant! 🙂 Då kan man an ända det om en ursäkt för att äta massa choklad. Själv har jag pco och är smal. De har inte sagt något om mina testosteronvärden men har konstaterat att jag aldrig har äl eftersom jag aldrig har mens..

    • Enligt Rotterdam-kriterierna ska man ha minst två av dessa tre symptom för att ha PCOS:
      1. Ägglossning sällan (<8 ggr/år) eller aldrig
      2. Förhöjda halter av manligt könshormon (vilken kan synas som ökad ansiktsbehåring eller övervikt)
      3. Polycystiska äggstockar
      Låter som att du har nr 1 och 3. Jag har bara 3. Ämnesomsättningsstörningarna verkar vara något som inte behöver höra till syndrombilden. Själv är jag också i den smalare delen av viktkurvan för min längd och har aldrig varit i närheten av att vara överviktig.

      • Jo, jag försökte övertala vår första läkare om att jag har PCOS, men det blev bara bortviftat med att man skulle vara tjock för det… Ibland önskar jag nästan att jag var överviktig eftersom viktnedgång lindrar symptomen, men ibland får man helt enkelt leva med det som man fått här i livet! Vetenskapen har ju kommit långt trots allt 🙂

  2. Min lutealfas är alltid 15 dagar, även om mensen kan variera mellan 29-35 dagar, oftast har jag dock 30 dagar emellan. Och jag känner verkligen igen sockersuget och alkoholsuget. I bland tror jag nästan att jag blivit alkoholist! Jag känner alltid för att öppna en flaska vin till maten och sedan mumsa choklad eller Nutella (med sked) i soffan. Gärna med resten av vinet!
    Är nästan beredd att svälja teorin med hull och hår, ha ha!

    • Intressant. Det måste vara väldigt stora individuella variationer. Jag har aldrig upplevt att jag har speciellt svårt att behärska mig precis före mens i jämförelse med månadens andra dagar. Chokladkakan som nämns i inlägget bröt jag en enda ruta från, sedan kändes det bra. Den ligger fortfarande i skåpet, ouppäten… Så blir det inte alltid med choklad som ligger framför mig kan jag säga.
      Hoppas att ruvningen går bra nu! Det är ju lutealfas extraordinaire…

  3. Pingback: Menscravings och rökstopp | synderskan

  4. Haha fantastiskt vilka härliga inlägg du skriver Ebba! Ska med spänning läsa mig vidare till dessa artiklar!

    Jag tror det ligger något i det där med impulskontrollen. Och hormonerna som pulserar i kroppen under luthefasen måste också spela in. Jag märker själv att jag har sämre kontroll över mig själv under den tiden.

    Ja det är så olika hur alla vi med pcos har olika symptom. Jag hade rätt många. Menscykler på 40-100dagar, något överviktig trots hälsosam kost och träning, lite ökad behåring, troligtvis ingen äl, pärlbands-äggstockar osv. Insulinresistensen bör ju också läggas till på listan, eftersom den i sin tur beror på min pcos. Men den får jag ju medicin för nu, och mitt BMI är numera normalt (om än i den högre skalan av normalt.)

    Tänk att det kan vara så olika. Tur att det finns hjälp att få i alla fall. Inom IVF känns det som mitt pco snarare själper än hjälper. De lyckas inte hitta någon gyllene mellanväg så jag blir ju överstimulerad nästan varje gång och ET har vi bara nått en av fem gånger. Men sen är det ju också problemet med att jag har sämre kvalitet på mina ägg som sätter käpparna i hjulet. Jag hör nog inte till de där pco:arna som har högre chanser vid ivf. Snarare åt andra hållet. Men men, nu ska jag inte klaga. Vår femte behandling gav ju ändå ett sånt där klassiskt pco-resultat, och 6 embryon i frysen. Så mina ägg kan nog när de vill, och när de får tid på sig att växa och trängas med alla andra 40 äggblåsor där inne i äggstocken 😉 hihi

    • Min fertilitetsläkare kanske bara försökte peppa mig angående IVF-framgångarna…
      Du har ju verkligen haft det jobbigt med alla överstimuleringarna, men sex fina embryon i frysen är ett superduperresultat! Hoppas att du kryar på dig snabbt nu, så att du kan få ruva det fina resultatet också.

  5. Jag har också pco light eller hur en nu ska uttrycka det. Oregelbunden mens och många äggblåsor är symptomen som talar för. Har gjort över tio hormonstimulerade försök, där det var täta kontroller av tillväxt av äggblåsa och sen hem och ha sex efter ägglossningsspruta. Det var en tuff stöt för sexlusten – kanske ännu värre för min man. Barn blev det inte på det sättet, så i ett andra led var vi oförklarligt barnlösa. På tredje ivf- försöket blev det en graviditet och ett barn som nu är 16 mån. (Dessförinnan ett MA och ett minus.) Har också fått höra att PCO är gynnsamt vid ivf – i vårt fall blev dock väldigt få ägg befruktade och sldrig något till frysen. Spelar inte någon roll eftersom vi fick vårt barn, men inför framtida syskon känns oddsen sådär.. Jag är glad att läsa din/er blogg. Vill ofta kommentera men sitter oftast med mobil på t- banan och det blir liksom svårt att få det gjort. Funderar just nu på om jag ens ska våga gå in i det här med att vilja göra barn och allt vad det innebär en gång till för att få ett syskon. Tills vidare, innan jag vågar gå in i de egna funderingarns och göra planer, hejar jag på er som är där nu. Och lär mig ett och annat av att läsa din/er blogg. Ska försöka kommentera lite mer på inlägg jag gått igång på. Kram och tack för rolig intressant läsning , Maya

    • Tack för berömmet och grattis till barnet!
      Fy vad jobbigt med ägglossningssprutor och beordrat sex. Det är ju illa nog när man gör det själv med ägglossningstest i hemmets trygga vrå. Men att också ha en läkare som (bildligt) hänger över axeln och vill veta att man gjort det som en duktig samhällsmedborgare… Usch.
      Lycka till i framtiden, oavsett om det blir syskonförsök eller inte!

  6. Jag hade ingen aning om vad lutealfas var förrän för några månader sedan. Jag googlade mig till det. Jag brukar ha ägglossning runt dag 20-21 i en cykel på 29-31 dagar. Så jag är galet glad att jag fick hjälp med gulkroppshormon den här gången. 🙂

  7. Pingback: Som en äggsjuk höna | Ebbas potatisar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s