Monthly Archives: oktober 2013

Statistik och människor

I likhet med de flesta individer av arten Homo Sapiens Sapiens är jag hyfsat intelligent och påhittig, men riktigt dålig på att snabbt göra korrekta statistiska bedömningar av komplexa situationer. Evolutionen har tränat oss i att göra vettiga riskbedömningar i situationer som involverar potentiellt giftiga bär (ät inte), farliga ormar (låt bli) och sabeltandade tigrar (inte klappa).

Men därefter blir det knepigt för magkänslan. Hur ska man hantera långsiktiga risker? Hur ska man väga risker mot varandra?
Om man förbjuder barn att springa runt och leka, så undviker man skrubbsår och benbrott här och nu, men banar kanske vägen för ett fysiskt inaktivt vuxenliv, med sjukdomar som följd.

De flesta av oss har dessutom väldigt svårt att acceptera slumpen. Vi vill så gärna se sammanhang och mening i tillvaron, att vi skriver in samband där inga samband finns. Till råga på allt är det väldigt svårt att göra korrekta uppskattningar av hur vanligt det är med slumpmässiga händelser, även om man på förhand vet den exakta sannolikheten.

Låt oss ta ett exempel som berör de flesta av oss. Vad är sannolikheten att bli gravid efter en IVF-behandling? Läkaren kanske säger 30%. Du har 30% chans att bli gravid efter en IVF-cykel, inklusive eventuella återföringar av frysta embryon. Det betyder att det är 70% risk att inte bli gravid. Vad är chansen att bli gravid om man gör 3 försök? Somliga kanske tror att sannolikheten borde bli 90% (för att man har 30% chanser 3 gånger), men så fungerar det inte. Om du tycker att det här resonemanget känns konstigt kan du ta fram en tärning. Sannolikheten är 1 på 6 att slå en fyra, men det är fullt möjligt att slå tärningen sex gånger i rad utan att få en enda fyra. Annars skulle Yatzy vara ett väldigt tråkigt spel…

För att förstå sammansatta sannolikheter måste vi i stället titta på hur stor sannolikheten är att misslyckas tre gånger i rad (för så fort vi lyckas, slutar vi ju försöka. Syskonförsök räknar vi separat).

Risken att misslyckas i varje försök är oberoende av hur många tidigare misslyckade försök man har bakom sig, antar vi nu förenklat. Oberoende sannolikheter multipliceras för att få den totala sannolikheten. Om risken att misslyckas i ett försök är 70%, är risken att misslyckas i två försök 0.7*0.7 = 0.49 eller 49%, d.v.s ungefär ett par av två kommer att misslyckas med sina två första försök, om sannolikheten att lyckas är 30% i varje försök.

Efter tre försök är sannolikheten att misslyckas 0.7*0.7*0.7=0.7^3 = 0.343, d.v.s drygt 34%.

Den som är lite snajdig med matteräkningen kan nu räkna ut vilka odds som helst för olika initiala IVF-sannolikheter och olika antal försök. För den som är lätt matematikfobisk (eller saknar miniräknare) har jag satt ihop en liten tabell:

Sannolikheter. Skriv ut och spara.

Sannolikheter. (Klicka för läsbar bild). Läs tabellen så här: Antag att din läkare har sagt att det är 35% chans att lyckas med IVF i ett försök. Leta då upp 35% i kolumnen längst till vänster. Landstinget betalar 3 försök och du har råd med ytterligare ett självfinansierat = 4 försök. Följ nu 35%-raden tills du kommer till kolumnen där det står 4 överst. Här kan du läsa att det är 17.85% risk att alla fyra försöken misslyckas.

Det ska ju också sägas att läkare inte kan ange några absoluta sannolikheter heller. Det finns ju en hel del personer som är oförklarligt barnlösa till exempel. Om många IVF-försök har misslyckats ökar ju tyvärr risken för att det finns någon oupptäckt komplikation som förhindrar graviditet (eller att graviditeten fullföljs).

Vi vill så gärna se en mening. Det är jobbigt att acceptera slumpen. Det är så lätt att tänka att den där gången då IVF-försöket resulterade i ett plus, så berodde det på grönkålsdieten / de positiva tankarna / att Jupiter stod i Oxen. Och när plusset blev ett tidigt missfall, berodde det i sin tur på rödkålen / de negativa tankarna / Venus i Fiskarna.
Men troligtvis var det bara slumpen, eftersom marginella dietförändringar, magiskt tänkande och planeters position på himlen har ytterst lite, om något alls, att göra med vad som försiggår i en livmoder.

Och til syvende og sidst är man ändå bara en individ. Just jag skulle ju kunna vara en på miljonen i fertilitetssammanhang. Som människa är det svårt att hantera statistiken. Men den är ändå vårt bästa verktyg för att förstå vad som händer. Om det är nästan 50% risk att de två första IVF-försöken misslyckas, behöver det ju inte vara något fel på min livmoder. Jag kanske hade otur, helt enkelt. Smärtan är densamma, men hoppet finns kvar. Och jag behöver inte misstro min kropp. Det finns fortfarande goda chanser att det här går vägen.

Mer läsning för intresserade:
Psychology Today skriver om hur svårt det är att tolka odds. Varför är människor mer rädda för att flyga än att åka bil? Varför är cancer mer skrämmande än hjärtinfarkter? Varför är vi inte rädda för ogräsgifter vi själva använder?

Om karriärråd vore som fertilitetsråd

Vi ofrivilligt barnlösa får så många råd som vi aldrig bad om. Ofta är de helt befängda. Speciellt om man tänker sig att det handlade om något annat man gärna vill i livet, som att hitta ett bra jobb.

Så vi tänker oss det nu. Du letar efter drömjobbet, och din inte speciellt finkänsliga kompis, som råkade ramla in på sitt jobb av misstag, ska dela med sig av livsvisdomen:

– Slappna bara av. Tänk inte på att du söker jobb, gör bara det som känns naturligt.

– Du vet väl att man måste skicka in en ansökan eller ha kontakter för att få ett jobb?

– Du borde söka jobb i en helt annan bransch. Då lossnar det nog ska du se och så ramlar drömjobberbjudandet ner i brevlådan direkt.

– Sluta läsa webbsidor om hur man skriver det perfekta CV:t och optimerar sina ansökningsbrev. Du blir bara ledsen av det.

– Min systers grannes kompis gjorde akupunktur och sedan fick hon drömjobbet. Det borde du också testa.

– Om du skaffar hund kommer du att hitta ditt drömjobb direkt.

– Jag har hört att hostmedicin är bra när man söker jobb.

– Du spänner dig nog. Skicka inte så många ansökningsbrev. Du får inte vilja det här för mycket.

– Har du tänkt på att volontärarbeta istället?

– Du kanske inte borde ha ett jobb alls. Det är nog inte meningen.

Nä, att söka jobb funkar nog inte så… Ingenting fungerar nog så.

När det värker i hjärtat

Häromdagen skulle jag åka tåg, så jag stod och väntade på en perrong. Det var en tättraffikerad station och många tåg kom och gick innan mitt tåg slutligen anlände. Ganska nära mig på perrongen fanns en pappa och hans son på kanske två år. Pojken älskade uppenbarligen tåg, för varje gång ett nytt anlände till stationen (vilket skedde varannan minut) hoppade han upp och ned av glädje. Pappan satt på huk bredvid sin son, pekade och pratade. Och sonen var lycklig. Han sprang på perrongen och pappan fångade honom mjukt innan han kom i närheten av något farligt. De var båda så lyckliga.

Sådana scener av glädje gör att sorgen bränner till i mitt hjärta.

Det är så märkligt hur man reagerar. Det var länge sedan gravidmagar och mammor med barn fick det att sticka i hjärtat på mig. Det är som att jag har vant mig. Min mage är platt och inget litet barn kallar mig mamma. Det gör ont, men den smärtan är konstant.

En lycklig pappa med en tåggalen son, däremot. Det krossar mitt hjärta. Jag vill så gärna att min man ska kunna stå på en perrong med vårt barn, titta på tågen tillsammans, och vårt barn ska hoppa av glädje för vartenda tåg som kommer till stationen. Jag vill att de ska vara lyckliga tillsammans, över något så trivialt och fantastiskt som tåg.

Jag vill att min man ska bli pappa, för han skulle bli den allra bästa pappan i hela världen. Mitt hjärta värker för hans skull.

Regina Spektor sjunger visserligen om romantisk kärlek, men längtan är längtan likafullt. (Ber om ursäkt för den spanska textningen, men tyska youtube är så hårt reglerat att alla officiella videor är borttagna och oåtkomliga).

I got lost in the sounds I hear in my mind
All these voices I hear in my mind
All of these words I hear in my mind
All this music
And it breaks my heart
And it breaks my heart
And it breaks my heart

Regina Spektor, Fidelity

Ofrivillig barnlöshet i radion

Häromdagen kom jag mig äntligen för med att lyssna på radioinslaget om ofrivillig barnlöshet där Kajsa (labbstorken) medverkar tillsammans med Matilda från föreningen Barnlängtan Stockholm.

Oj, vad jag är glad att jag lyssnade. Kajsa och Matilda pratade så klokt om sina IVF-erfarenheter. Eva Rusz, programledaren, var dåligt påläst tycker jag, men Kajsa och Matilda kompenserade väl. Somliga som ringde in till programmet var lite märkliga, andra djupt tänkvärda. En person gjorde speciellt intryck på mig: En ensamstående lesbisk kvinna, som ringde in och berättade om sin enorma barnlängtan. Hon hade bestämt sig för att skaffa barn på egen hand och raggade därför upp en kille på krogen en dag när hon hade ägglossning. De kom ända in i hennes sovrum, men när hans kalsonger åkte av bröt hon ihop. För hon ville ju inte ha sex med honom, eller någon man i hela världen. Hon ville bara ha ett barn.

Man kan fnissa åt det dråpliga i situationen. Men sådan är den, barnlängtan. Det värker tills man är beredd att pröva nästan vad som helst. Om jag hade varit lesbisk och singel hade det kanske varit jag. Nu är jag hetero och gift, så skillnaden är att jag sticker sprutor i magen istället, sväljer tabletter, tar progesteronvagitorier.

Jag hoppas att kvinnan som ringde in hittar till Storkkliniken i Danmark efter Kajsas och Matildas goda råd, och att hon får sitt längtansbarn.

Jag önskar att alla som längtar får bli föräldrar till sist.

Från början var vi alla bara ett r*vh*l

Såhär efter ett minus känner jag mig lite lagom sur och respektlös inför allt som har med embryon att göra, så det är dags för mig att dela med mig av ett fascinerande faktum:
En gång i den tidiga början av vår embryoutveckling, var vi ingenting annat än en analöppning.

Den tidiga embryologiska utvecklingen är lika för alla djur: Extremt förenklat börjar det med att embryot delar sig till 16 likadana celler, som kallas morula. Dessa blir sedan en blastula (blastocyst hos ryggradsdjur) som är en cellklump med ett hålrum i mitten. Nästa steg är att cellagret på ena sidan viks inåt och bildar en gastrula, som en sorts strut av celler i två lager. Det är i det här stadiet som utvecklingen skiljer sig åt mellan olika sorters djur.

Alla ryggradsdjur (inklusive människor) är så kallade deuterostomer. Det innebär att gastrulans hålrum så småningom blir det färdiga djurets analöppning. Det fanns alltså en tid i vår tidiga embryologiska utveckling då vi inte var något annat än ett r*vh*l.

I ett visst stadium av embryoutvecklingen var vi ingenting annat än ett rektum.

I ett visst stadium av embryoutvecklingen var vi ingenting annat än en analöppning.
Bildkälla: Jag vet faktiskt inte. Den här bilden blev viral på sociala medier i juni 2013 och jag har inte lyckats lokalisera originalkällan. Om du vet vem som skapade bilden, var snäll och lämna en kommentar, så att jag kan ange korrekt ursprung.

Det är ju alltid något att tänka på när man ruvar. ”Om allt går bra är mitt framtida barn bara ett enda rektum just nu”.

(Djur som inte är deuterostomer är antingen djur utan genomgående mag- och tarmkanal, som maneter, eller protostomer, exempelvis insekter, där den ursprungliga inbuktningen så småningom troligtvis utvecklas till munnen).

I väntan på nästa blödning

Minus igår. (Var det bara igår? Jag har ju hunnit tänka tusen tankar sedan dess). Nu återstår bara väntan på blodet. Det borde komma snart, för jag har ju naturligtvis slutat ta medicinerna. Progesteronet kan ibland användas för att fördröja mensen. Nu när jag har slutat ta det, borde blödningen komma igång.

Mediciner för frysförsök efter IVF2. Folsyra, östradiol och progesteron.

Mediciner för frysförsök efter IVF2. Folsyra, östradiol och progesteron.

Idag fick jag för mig att städa balkongen, såhär innan höstfrosten kommer. Men den idén föll på att det var så jobbigt att få på mig kläderna, att ingen energi fanns kvar när jag väl hade kunnat gå ut.

Inte på topp idag. Vi får sätta ambitionsnivån lågt, helt enkelt.

Nä, det var väl inget då. Testdag.

Blodprovet lämnades i morse.  Vår klinik är så effektiva så att de skickar provet till labbet samma förmiddag och får resultatet efter lunch.  Och det var jättenegativt.  Så var det sagt.

Ombra mai fù

di vegetabile,

cara ed amabile,

soave più.

Aldrig har det funnits någon skugga

av en växt

mer kär och älskvärd,

eller vänlig.

På vårt program står långa skogspromenader och mysiga hemmakvällar.  Vi kanske inte kommer vara så aktiva här på ett tag, fast Ebba säger att hon har inlägg som hon vill skriva klart så det gör hon nog också när hon vill och orkar.  Inget datum satt för nytt IVF och så vill vi nog ha det de närmaste månaderna också.