Ruvardag 2, 3 och 4. Ångest ångest är min arvedel

Jag gör verkligen mitt bästa för att ta det lugnt, men ibland går det bara inte. Igår på jobbet, till exempel. Jag råkade doppa fingret i något giftigt. Eftersom jag inte kan berätta vad det var, eftersom någon från jobbet då kanske googlar fram den här bloggen, kan vi kalla det äckelsmet. Äckelsmeten kan vara frätande på huden, kan ge permanenta ögonskador och det finns misstankar om att det är cancerframkallande. Kontaminerat tyg måste tvättas. Kontaminerade skor måste slängas. Får ej förtäras. Får ej föras in i slidan på kanske-gravida nojiga ruvare. (Det sista står inte i säkerhetsanvisningarna, men det var min tolkning). Denna äckelsmet råkade jag doppa fingret i. Fingret som jag använder för att ta progesteron vaginalt.

Jag skrubbade händerna resten av eftermiddagen. Ångest. Nu är händerna fnasiga och det doppade fingret är inte ett dugg sönderfrätt. Men ångesten. Ångesten. Ingen äckelsmet får hamna på mitt kanske-barn. (Och ja, jag vet att jag har nio fingrar till, så jag använder ett annat för medicinen nu, men det känns som om allting är kontaminerat av äckelsmet).

Intellektuellt vet jag ju att det inte är någon fara. Eftersom fingret, som faktiskt var i äckelsmeten, inte blev skadat, kan ju ingenting annat ha blivit skadat heller. Men lugn kunde jag inte vara. En ung kollega tittade storögt på mitt handskrubbande. ”Det är ingen fara”, sa han. ”Jag har fått massor på fingrarna”. Och så pekade han på sina fläckiga fingrar, rullade en cigarett och gick ut. Han var kanske inte rätt person att prata cancerrisk med.

Jag skrev tusen mejl till min man och beklagade mig. Och satt och deklamerade svensk poesi.

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår
mitt hjärtas skrik i världen.
(Per Lagerkvist, ur boken ”Ångest”)

Ja, ni förstår.

Men förutom lite lokala utbrott av ångest är allt bra. För att lugna ned mig själv på kvällen började jag tänka på min kanske-graviditet och vårt kanske-barn. Jag speglade mig i profil. Jisses vad stor magen har blivit! Så här på ruvardag 4 är det ju bara progesteron, men jag vill så gärna tro att en liten liten cellklump växer därinne. Livmodern molar och drar. Brösten värker.

Min man pussar magen grundligt. Om det bara handlade om kärlek och magpussar hade vi varit fembarnsföräldrar nu, minst.

Lilla blastocyst, väx fast ordentligt i livmoderslemhinnan nu.

Annonser

15 responses to “Ruvardag 2, 3 och 4. Ångest ångest är min arvedel

  1. Väx, lilla blasto! Väx! Väx! Väx!

  2. Jag har precis hittat till din blogg. Så välformulerat och fint du skriver! Jag känner igen mig i väldigt många av dina funderingar, är själv inne på ruvardag 4 idag. Nu håller vi tummarna! Kram/ Malin

  3. Grattis till ruvarstatus! Håller tummarna för att blasto växer fast.
    Kram

  4. Heja, heja lilla kanske-barnet!

  5. Hej Ebba! Förstår precis din ångest! :/ Arbetar själv med röntgenstrålning och kan verkligen må galet dåligt när jag utsatt mig för strålning under ruvningen och bli jättenojjig. Tur att du ”bara” fick äckelsmeten på ett finger så du kan använda något av de andra för vaggisarna! Fasen att man ska jobba med ”farliga saker”, helst när man inte vet om man är gravid eller ej!

    Hoppad blastisen mår supergott därinne, och ha en underbar helg! 🙂 Kramar/N

    • Strålning är inte heller kul… Finns det inte blyförkläden för sådant?
      Det jobbiga är ju att jag inte kan prata om att jag är kanske-gravid, för jag vill inte att någon ska veta att jag vill ha barn. Så jag måste smyga runt och bete mig skumt istället. Och precis allting är farligt…
      Ha en bra helg du med!

      • Jo, vi använder naturligtvis alltid blyförkläden men de ger inte ett 100% skydd så rekommendationen är att man vid graviditet inte alls ska utsättas för strålning…vilket ju är, precis som du säger, mycket svårt när man inte vill berätta något för kollegorna. :/ Läste ditt nyaste inlägg och känner igen mig i det du skriver, det är verkligen jobbigt med den här ovissheten och rädslan att det aldrig kommer fungera så man aldrig kommer få bli föräldrar. Håller verkligen tummarna för er! Kramar/N

      • Dubbla blyförkläden…? 😉
        Tack för tummar!

  6. Vad tidigt du har testdag i förhållande till mig! Jag hade ET 2/10 med en 5 dagars och har TD 15/10.

    • Din testdag är verkligen jättesent. Jag tycker ju att t.o.m. min klinik brukar ge sena testdagar. Vid båda mina IVF med färska embryon har jag fått mens exakt 14 dagar efter äggplocket. Tesdagen har varit 14 dagar efter återföringen, alltså 16 dagar efter äggplock. De kanske tar i med lite marginal för att man inte ska få ett spökplus som blir ett jättetidigt missfall. Men hela förfarandet uppmuntrar ju till tjuvtest hemma.

  7. Pingback: Intet är som väntans tider? Fast nu handlar det mest om Google. | Ebbas potatisar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s