Kärleksbarn

Kärt barn har många namn. Omtalade företeelser har också många benämningar. I västvärlden verkar allting som har med sex, fortplantning och halvförbjudna kärleksrelationer att göra, ge upphov till myriader av synonymer.

En gång i tiden betydde begreppet ”kärleksbarn” att det var ett barn som hade avlats utanför äktenskapet men av två personer som älskade varandra. Ordet härstammar från mitten av 1800-talet, en tid då utomäktenskapligt sex var straffbart enligt Svea Rikes lag, men avkriminaliserades strax därefter. Lite suspekt var det alltså med ett kärleksbarn, men mer och mer tolererat allteftersom forntiden blev modern tid.

När någon nuförtiden pratar om kärleksbarn handlar det enbart om ett barn som kommer till i ett kärleksförhållande och få lägger någon vikt vid föräldrarnas äktenskapliga status. När kronprinsessan Victorias graviditet tillkännagavs 2011, förkunnade Herman Lindqvist att kronprinsessan Victoria är ett kärleksbarn, liksom barnet hon bar. Med detta menade han naturligtvis inte att Victoria är född utom äktenskapet, eller att hon själv väntade barn med någon annan än sin lagvigde make, utan att hon, till skillnad från så gott som alla andra tronföljare genom tiderna, är barn till föräldrar som valt varandra av kärlek.

Och det är ju fint. Kärlek. Människor älskar varandra och så blir det barn.

Men sedan har vi oss andra. Vi som inte kan älska fram ett barn, för vi har trasiga äggledare eller dålig äggreserv eller slöa spermier eller något annat medicinskt problem som gör att vi kan ligga hur mycket som helst med vårt hjärtas älskade utan att det blir något barn. Framgången i fertilitetssammanhang är helt oberoende av intensiteten i den heterosexuella kärleken, för den som är medicinskt infertil.

Här någonstans blir det intellektuell härdsmälta hos många tyckare som saknar insikt om innebörden av ofrivillig barnlöshet. I en artikel i en skvallertidning, som jag lyckligtvis inte har klarat av att googla fram igen, antyddes det elakt att en kvinna i ett europeiskt kungahus (jag minns inte vilket) hade ett ytterst dåligt förhållande till sin man och att samtliga deras fyra barn hade tillkommit ”genom IVF”. Vi som faktiskt har gjort IVF vet ju att den som får fyra barn på det sättet förtjänar den största guldmedalj som världen har skådat. Skvallerjournalisten hade antagligen ingen koll och menade nog insemination. Vilket inte heller ändrar grundförutsättningen. Artikeln var tramsig och förolämpande i vilket fall, för kungligheterna i fråga och för alla som genomgår fertilitetsbehandlingar. Relationers värde mäts inte i hur barnen blir till. Barns värde mäts inte i hur de blir till.

Om ett kärleksbarn är ett barn vars föräldrar älskar varandra, så är IVF-barn kärleksbarn i väldigt hög utsträckning. Utan min man hade jag inte orkat kämpa så här för barn. Utan vår kärlek hade det inte blivit en enda spruta i magen.

Egentligen är hela benämningen tramsig. Varje barn är ett mirakel, oavsett föräldrarnas relation. Varje människa är värdefull. Det är långt viktigare att se till att varje barn får en kärleksfull och trygg uppväxt, oavsett om det är med biologiska, adoptiv- eller bonusföräldrar, oavsett om föräldrarna är en, två eller flera. Föräldrarnas inbördes förhållande är sekundärt. Och ingenting som utomstående ska spekulera i, någonsin.

 

Läs mer om etymologin för ”kärleksbarn” och hur samhällets syn på kärlek och barnavel har ändrats de senaste århundradet:
Barnen får bära våra normer av Linnea Hanell, Språktidningen oktober 2011.

Annonser

14 responses to “Kärleksbarn

  1. En barnmorska sa en gång att ivf – barn är speciella barn till speciella föräldrar. Just för att vi verkligen kämpat för att få dem och att de är så efterlängtade. Det tyckte jag var fint. Konstigt nog känner jag mig fortfarande ofta lite udda trots mina två fina (ivf) barn jämfört med andra föräldrar. Men det gör inte så mycket. Hoppas för er! Önskar att ni får ert kärleksbarn snart.

    • Jag tror nog att alla barn till f.d. ofrivilligt barnlösa, oavsett om de kom till genom IVF eller adoption eller spontant mellan behandlingar, betraktas med särskild tacksamhet av sina föräldrar.
      Vad är det som får dig att känna dig konstig? Att du fick kämpa mer än de flesta andra, eller hur barnen blev till, eller något annat?

      • Vet inte riktigt. Jag är väldigt öppen med våra svårigheter att få barn (vilket jag upplever lättare nu än när vi kämpade) men känner nog ändå nån slags skam att det inte gick. Och en sorg, fortfarande, över min kropp som inte vill vara normal. Samtidigt kan jag ju vara stolt över att vi klarat att gå igenom det jobbiga men det tror jag bara andra som genomgått detta helvete förstår. Känner mig fortfarande förbannad när folk måste tala om hur snabbt det blir gravida. Håhåjaja, det får väl hänga med en i livet, inget stort problem.

      • Kanske får man speciella taggar i hjärtat av den här processen, med den längtan och sorg det innebär? Jag undrar om man någonsin försonas helt med vad man tvingades gå igenom, ens om man faktiskt får sina längstansbarn till sist.
        Arg har man alltid rätt att vara tycker jag 🙂 Arg är bättre än ledsen.

  2. Jag avskyr verkligen det där med ”kärleksbarn”. Betyder det att de som är barnlösa (frivilligt eller ej) inte älskar varandra?

    • Precis! Och betyder det att barn till personer som inte älskar varandra (arrangerade äktenskap, singelinseminationer, krogragg, tristessex, etc etc) inte är lika mycket värda? Morrrr…

      Jag gissar att du har fått höra en hel del ”kärleksbarn”…

      • Jag ser och hör det så ofta ”hen är beviset på vår kääääärleeek”. Och jag vill spy varje gång! Angående min son – om det är vad du menar – så har jag ännu inte hört sagda idiotfras. Jag får mest höra ”då var det ju inte meningen att du skulle bli mamma på egen hand”. De som vänder på det ”det var meningen att du skulle träffa Honom” – det kan jag köpa. Men ”inte meningen” går jag inte med på. Det betyder ju att tre år och 200 tkr och otaliga hjärtesorger skulle ha ett syfte. Bah!

      • Ja, jag menade din son. leden att jag var otydlig.
        Jag blir också trött på ”inte meeeningen” eller ”det var meeningen”. Som du säger, vad var då meningen med alla dina ensamförsök? Vad är meningen med våra upprepade misslyckanden?
        Barn som bevis på kärlek är en farlig tanke. För barnets skull med.

  3. Åh, blir så frustrerad på inställningen (som jag mött flera gånger) att fertilitet hänger ihop med föräldrarnas kärlek till varandra. Jag tänker att våra IVF-behandlingar är ett bevis på att vi verkligen älskar varandra och har valt varandra. För varje ny behandling har vi gjort ett aktivt val att vi vill fortsätta vara tillsammans. Inför varje spruta, varje läkarbesök, varje ingrepp har vi valt varandra. Det är inget som har skett på rutin eller av en slump. Våra två barn är definitivt kärleksbarn, de hade inte kunnat vara mer efterlängtade.
    Önskar er all lycka i fortsättningen!

    • Intressant att du använder begreppet ”kärleksbarn” i betydelsen ”älskat barn”. Det är nog den betydelse ordet kommer att få, nu när föräldrarnas eventuella äktenskap för det mesta betraktas som en privatsak.

  4. Utan att ha tagit en endaste varv i IVF karusellen men åtskilliga varv i vår egen karusell kan jag bara hålla med kärleksbarn inte har med biologi att göra. Jag har vänner som adopterat barn och andra som blivit på smällen efter ett kvart-i-tre ragg på krogen och ytterligare andra som fått barn med sin partner men gemensamt för alla dessa barn är att de är högt älskade och alldeles fantastiska.

    • Jo. Jag tycker ju att föräldrarnas kärlek inte ska vara måttstocken för barnets värde, liksom existensen av ett barn inte avgör värdet på föräldrarnas relation…

  5. Tack för en intelligent och väldigt bra blogg! Har läst varje inlägg, gråtit och skrattat om vartannat. Otroligt välformulerat och tankeväckande. Fortsätt så, det hjälper även oss andra barnlösa att bearbeta livet! 🙂 Jag/vi har försökt i 4 år och har gjort 2 IVF (ET) som inte lett till graviditet men de har varit väldigt plågsamma då jag blivit väldigt sjuk i samband med dem (tål visst inte hormonerna så bra). Vi har dock 5 fina embryon i frysen så i höst blir det några FET förhoppningsvis. De borde inte tära så hårt på kroppen, ”bara” på psyket.

    • Tack för berömmet! Jag blir så glad varje gång min blogg är till glädje för någon annan. Låter som att vi har liknande mängd försök och tid bakom oss. Hoppas att ditt guldägg ligger i frysen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s