Äggen är lossade!

Sista sprutdagen idag, Ovitrelle, ägglossningssprutan. Nu är tärningen kastad och äggen lossade.

Nu finns det ingen återvändo.

Läget just nu:
Nervositet: 8 av 10
Apati: 3 av 10
Ångest: 5 av 10 och kraftigt varierande

Nu ska jag bara tänka riktigt pessimistiska tankar och visualisera absolut ingenting, så kommer det här att gå vägen.
Nej, så är det inte. Man kan inte tänka fram en lyckad IVF. Varken genom positiva eller negativa tankar. Det är biologin som gäller nu, och den kalla hårda slumpen. Inget magiskt tänkande i världen rår på det.

Min man tror att jag tänker negativt för att skydda mig själv. Så är det nog. Varje IVF har blivit psykiskt mer påfrestande än den föregående. Det blir värre för varje gång helt enkelt. Ångesten kommer tidigare och den psykiska smärtan när graviditetstestet blir minus är värre. Lite värre varje gång. Det här är IVF nummer 3, på det sjunde barnlängtansåret.

Det finns en avgrund och jag vrålar. Ibland vet jag inte ens varför längre. Längtar jag ens efter barn? Det var så länge sedan en graviditet kändes som en möjlighet för mig. Jag har lossat mina ägg idag. På tisdag ska de plockas. Kanske blir det embryon och ruvning. Bortom det finns bara dimma i min föreställningsvärld.

Annonser

14 responses to “Äggen är lossade!

  1. Jag känner igen mig så väl! Inför vårt sista försök var jag precis som du, lite apatisk. Jag orkade liksom inte engagera mig igen eftersom jag, vis av tidigare erfarenheter, visste att allt skulle gå åt helvete. När man har misslyckats flera gånger är det självklart lättare att förutsätta att det kommer gå dåligt igen, då slipper man samla ihop bitarna av sig själv efteråt!
    Stort lycka till på plocket!!!

  2. Jag känner oxå igen mig… Men jag tänker fortfarande tro och hoppas för din skull! Om/när du inte orkar gör jag det åt dig.

    Kram!

  3. Word på jagilljagkan,heja heja! Kram

  4. Heja heja!. Jag hoppas oxå åt dig om du inte orkar mer. Och håller alla tummar och tår. Och skickar en massa styrka och pepp!

  5. Känner med dig!

    Jag tror som din man- att ångesten och de negativa tankarna handlar om att du skyddar dig själv. Jag gör precis likadant och har också kännt hur ångesten kommer allt tidigare för varje gång. Mer påtaglig, men samtidigt mer i ett apatiskt tillstånd. Hoppet finns där, men ångesten tar över.
    Våra erfarenheter finns ju där som en stor kloss, ett hinder i vägen, och när våra hjärnor försöker leta efter positiva utfall så finns ju bara miljontals av negativa utfall att finna. (Varje gång vi ältar och tänker på det jobbiga som hänt spelar hjärnan upp det som ytterligare en faktisk händelse och lagrar det i arkivet av erfarenheter. Det blir mååååååånga tusen/miljoner gånger som behandlingarna gått fel…)

    Den här gången har jag börjat med något nytt. Ett infall av mod att försöka förändra- om så för en kort stund. Har du hört talas om positiva…hm… Skit jag minns inte namnet. Jo, affimationer tror jag. Typ positiv visualisering. Det går ut på att formulera tankar (i positiv anda) som man inte ens behöver tro på i början, men de får inte innehålla negationer. Men genom att tänka/säga dessa meningar väldigt ofta (gärna i meditation) så skapar man i princip nya, positiva erfarenheter i hjärnan som letar sig in i vårt undermedvetna.

    Jag tände ljus på köksbordet och lade ett block framför mig, och på det skrev jag ner meningar och ritade bilder till varje mening. Mitt bildminne är effektivt att utnyttja har jag märkt. Jag behöver se bilden framför mig när jag tänker tanken. Fast inte genom det faktiska kladdiga pappret utan inne i sinnet. Till bilderna och meningarna kopplade jag till slut samman en lukt, ett ljud, en känsla (alltså känseln), eller en syn. Jag använder meningarna och tänker de om och om igen flera gånger om dagen, tillsammans som jag visuellt ser bilderna framför mig och djupandas. Det blir som en meditation, och jag försöker att tänka på den här raden av meningar varje gång jag springer iväg i ångestens land. (Ofta alltså)

    Jag vill ju givetvis inte sälja in, pracka på eller säga att det går att förändra negativa tankarna. Jag är precis som du beskriver dig själv och har alltid de negativa utfallen/tankarna, oron och ångesten närmast till hands. Men just nu, i denna 9e behandling, men 4 missfall i det senaste erfarenhetsarkivet så har jag hittat något som i vissa stunder tar mig upp ur ångestträsket. Och det delar jag gärna med mig av.

    Önskar dig all lycka inför äggplocket! Mina tummar och tår har du.
    Kram

    • Tack för pepp!
      Men det här med att tänka positivt. Jag tror inte att jag vill tänka positivt just nu. Det spelar ingen roll vad jag tänker. Ångest hade jag bara inför äggplocket och det är över nu. Jag vill inte visualisera en lycklig framtid, för det gör ingen skillnad. Det finns saker jag kan göra för att leva ett gott liv, som att se till att jag har ett jobb jag gillar, vårda relationen med min man och träffa vänner. Jag kan inte göra barn annat än genom att ta mina IVF-mediciner som jag ska. Så jag låter det bara vara som det är. Jag kanske blir gravid nu. Eller inte. Det är utom min kontroll.

  6. Ur egen erfarenhet var det ovissheten inför varje steg på vägen som var jobbig, låter inte så dumt med en lagom dos apati då. Hoppas att den är just lagom. Och stort lycka till inför morgondagens äggplock, det kommer att gå finfint (särskilt med lite Rapifen i den venösa infarten…)! Hoppas att det blir många ägg, sedermera fina embryon och att ett av dem vill fästa!

    • Jag tror inte att rapifen funkar på mig… Men ägg och embryon blev det! Om något vil bosätta sig för längre tid återstår att se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s