Blod (vecka 6, 5+1)

Eftersom de inledande testen var så svaga, testade jag imorse igen, nu med test av annat märke (klarblått om det ska specificeras, men inte det digitala för jag har mitt eget lågintensiva krig mot digitala graviditetstest). Det blev jättestarkt. Plusstrecket syntes tydligt efter minde än en halv minut.

Här var det hCG. Gravid är jag.

På förmiddagen började jag blöda. Inte klarrött och inga stora mängder. Lite brunrosa, mer på toapappret än i trosorna. Magen krampade, inte så farligt, men lite som förmensvärk.

Och ja, jag veeet att det är jättesupervanligt med milda blödningar tidigt i graviditeten. Det här behöver inte betyda missfall. Det kan gå hur fint som helst. Eller så går det illa.

Jag googlade järnet. Efter att ha undvikit Familjeliv och andra sajter med mer spekulation än innehåll hamnade jag på 1177.se. Och där stod ungefär vad jag redan visste. Blödningar är vanligt tidigt i graviditeten. Det är inte jag som lyft tungt eller gjort något annat för att orsaka det här. Färgen på blödningen antyder att det är gammalt blod. Det framgår inte om det är bättre eller sämre än färskt blod. Mild blödning kan vara ofarlig, men missfall kan också börja med en mild blödning. Vid måttlig blödning i tidig graviditet behöver man inte söka akut hjälp, men bör kontakta sin barnmorska. Jag har tid imorgon, så det får väl vara så.

Det är som det är, vad nu ”det” är, som min man säger. Livet är skört, speciellt det ofödda. Det svåraste är att acceptera att jag inte kan påverka det här, alls. Jag vill ju vara en björnmamma, som morrar och är beredd att slita alla som hotar mitt barn i stycken. Men det finns inget yttre hot, ingen fiende att sätta tänderna i, bara medicin och hormoner och biokemiska processer långt bortom min kontroll.

Det är som det är. Acceptera. Andas. Inte ge upp, för än är det inte över.

PS. Tack för alla fina lyckönskingar och hållna tummar! De värmer verkligen. Jag hoppas ni förstår om jag inte klarar av att tacka för varje lyckönskning individuellt just idag. Men jag har läst och blivit glad av varenda en. Tack, ni är underbara.

Annonser

34 responses to “Blod (vecka 6, 5+1)

  1. Usch så jobbigt.. Jag blödde 3 ggr under min första graviditet (alla blödningar ganska tidigt) och fy farao vad jobbigt jag tyckte det var att inte veta ”vilken sorts” blödning det var (det var en bra blödning för jag fick sen en frisk son!) . Hoppas verkligen det går vägen!

  2. Ville också inge lite hopp. Blödde rejält i 3 dgr vid sista ivf-beh (också v 5-6). Nu i v 34 och normal graviditet. Håller tummarna!

  3. Har inte blött själv men flera vänner har och det har gått bra. Asjobbigt under tiden förstås. Jag fortsätter att hålla tummarna för dig och lilla embryot!

  4. Jag blödde tyvärr vid vecka 7 så mycket att jag åkte in akut och det var värre än rikligt mens, sedan i vecka 8 i samma graviditet och igen vecka 10. Sista blödningen i vecka 10 så hann jag inte änns sitta i gynstolen förrän läkaren sa: ”det här ser inte bra ut, du blöder för mycket tyvärr att jag vågar knappt göra vaginal ultraljud”

    Tro det eller ej men idag har jag min dotter bredvid mig trots stora blödningar!

  5. Hej vill bara såga att jag tror att allt är ok med bebisen. Jag är jätte glad för din skull. Du har gett mig hopp om att jag också kommer lyckas en dag. Jag är troende muslim och du fanns i mina böner under ramadhan. Önskar dig 9 bra månader och en frisk underbar bebis för de förtjänar du så mkt.

    • Tack! Ja, IVF funkar faktiskt. Väldigt väldigt många blir föräldrar så till sist. Ibland måste man bara försöka många gånger. Pepp och lycka till med dina försök!

  6. Till mig sa både läkare och barnmorskor att brunt blod är lugnt eftersom det är gammalt och då kan vara nåt annat som blött och blivit kvar därinne en stund. håller tummarna för er!

  7. Denna eviga oro för blod. Analysering av blod osv. Ja, du vet! Håller tummarna för att lilla embryot mår bra där inne! Brunt blod är ju gammalt blod! KRAM ❤

    • Ja, oro oro. Jag försöker komma ihåg att oron inte kommer att upphöra ens om jag får ett friskt barn. Att vara förälder är att vara orolig. Vi IVF:are börjar lite tidigare med oron bara…

  8. Erica - som gjort massor av IVF-er

    När jag gjorde IVF som ledde till barn började jag blöda mer än jag någonsin gjort efter en misslyckad återföring. Jag blödde mer än en mens! Detta var tidigt i graviditeten, Jag kontaktade kliniken, som rådde mig att ta en högre dos progesteron. Blödningen hejdades av detta. Jag blev också sjukskriven av min gynekolog som rekommenderade sängläge eller sittande. Inte upp och gå mer än nödvändigt i lägenheten. Det berodde inte bara på blödningen utan också på att man kunde se en ”spalt med blod” i livmodern. Det var en duplexgravivitet, dvs tvillingar. Det visste vi inte i början. Då krävs tydligen mer progesteron. Kolla progesteron-dosen och besök ev. en gynekolog för ultraljudskoll igen är alltså min rekommendation! Stort lycka till!

    • Oj vad dramatiskt! Vad skönt att det gick bra till sist. Jag får inte progesteron alls den här gången, så det finns inga doser att reglera. Kroppen måste fixa det här själv.

  9. Vet hur jobbigt det är, isande obehagligt, jag blödde ju också i v 5-6, men allt gick ju bra ändå! Pepp!

  10. Åh, denna oro. Att en inte bara kan få slippa.
    Kanske ingen tröst, men jag blödde oxå, i v 6, 8 och 12. Flera dagar åt gången.
    Helt övertygad om att det gått åt fanders, då blod alltid förknippats med ont enligt mig. Men här är jag i v 33.
    Jag håller alla tummar, tår och ber för er ❤️

  11. Usch, den där extra oron tycker jag att ni borde få slippa. Jag, precis som många andra, blödde också och var övertygad om att vi inte skulle få se ett hjärta picka på det första ultraljudet i v 7, men det fick vi! Jag slutade inte blöda förrän några veckor senare. Jag håller mina tummar för det lilla hjärtat!

  12. I alla mina tre graviditeter har jag haft blödningar de första veckorna. Lika jobbigt varje gång. Analyseringen av molvärken som också kommer och går, rikliga flytningar som känns som blod. Liten tröst att det är normalt. Känner med dig! Kram

    • Alla tre gångerna, tufft! Det jobbiga med hela grejen är ju liksom att det kan vara ofarligt, men ett missfall kan börja likadant…

  13. Hoppas det är en normal ofarlig blödning! Kanske värt att kolla om kliniken tror ni kan behöva extra progesteron? Det ska ju inte behövas men… Själv fick jag en miniblödning vid en graviditet. Den kom strax efter jag slutat med progesteron. Det slutade tyvärr med mf någon v senare. Säkert helt orelaterat men nästa graviditet som gick bra tog jag progesteron lite längre. Det är som sagt säkert helt oberoende av varandra men oj vad man önskar att man kunde ha mer kontroll över läget. Många får ju småblödningar utan att det innebär någonting alls. Så är det säkert i ert fall. Kram

    • Kliniken har semester och jag får inget progesteron alls den här gången. Det är som det är. Tidigare, med progesteron har jag inte blivit gravid alls. Det här måste reda upp sig på egen hand.

  14. Tummen och peppen Ebba,så klart det ska gå bra nu när ni äntligen plusat!😊
    Jag var kräk sjuk under praktiskt taget hela min graviditet och var det inte hinken som gällde så var det virusar som bråkade…inte var det många dagar som var på topp men jag klamrade mig alltid fast vid hoppet och den lilla,stora lyckan!
    Och nu ligger hon här i sin vagn och sover gott,vår nästan sju månaders tjej så heja,heja och hoppas det ska gå vägen nu!<3

    • Kämpig graviditet, att må så illa. Förutom min lilla blödning mår jag finfint än så länge, så jag ska nog inte klaga så mycket. 🙂

  15. Håller mina tummar att allt är som det ska!! Ska ni göra tidigt vul på kliniken?
    Jag tar blött mycket under min graviditet hittills. Den första blödningen var ungefär där du är nu. Min klinik i Grekland sa att det är troligtvis gammalt blod efter att embryot fäst så de sa jag skulle se det positivt. Lite svårt just då, men allt var bra då och trots att jag även haft en stor blödning är jag nu i v 15 och Pyret mår bra i magen.
    Be om vul om du inte har det bokat!! Allt skönt att få visshet för att kunna släppa lite av oron. Lycka till!

  16. Så jobbigt….. Håller tummarna för att det går vägen. Kram

  17. Blod är alltid lika läskigt! Det behöver inte betyda något, men hjärtat bankar ändå. Jag tror och hoppas att allt är jättebra vid läkarbesöket!

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s