Lyckliga förlossningsberättelser efterlyses! (v 40, 39+6)

Det börjar närma sig final för den här graviditeten. BF imorgon. Obegripligt trött. Sammandragningar men inga värkar än.
Och precis då kan man läsa i varenda dagstidning om en stackars kvinna och hennes nyfödda barn som dött under förlossningen i Växjö.
Och det är så fruktansvärt på så många sätt, men jag fixar inte sådana nyheter just nu. Så snälla fina vänner i bloggosfären, nu behöver jag hjälp att hitta bra, positiva, lyckliga förlossningsberättelser som slutar med friska barn i varma famnar. Jag törs inte googla själv. Inga komplikationer, inga akuta kejsarsnitt, inga problem. Bara fina glada problemfria förlossningar. Finns det?
Tack.

Annonser

35 responses to “Lyckliga förlossningsberättelser efterlyses! (v 40, 39+6)

  1. Härligt att ni är så nära!
    Har två förlossningar bakom mig. Med dottern satte det igång 40+3. Ordentliga värkar några timmar, hanterbart trots allt. In till BB och då avtar värkarna något. Värkar utan att det går framåt i 24 timmar. Därefter värkstimulerande och epidural. Då händer det grejer men tar ändå några timmar. Sen kommer dottern ut efter 30 min krystarbete. Inga komplikationer utan bara ett väldigt utdraget förlopp. Allt är glömt när bebisen väl kommer!
    Tyckte smärtan var hanterbar. Det värsta är trycket. Kändes som svanskotan skulle gå i bitar, men det gjorde den inte 🙂
    Med sonen, född i höstas, drog det aldrig igång. 11 dagar över tiden var det nog för mig. Jag var orolig över att riskerna ökar ju mer man går över. Det var dessutom ivf så vi visste exakt när graviditeten började och det fanns ingen felräkning där. Sattes igång den dagen och då gick det undan. Ordentliga värkar vid 22 och han var ute vid 01. Tog ingen smärtlindring alls så det kändes rejält och var intensivt. En otroligt häftig upplevelse ändå. Bebisen mådde fantastiskt hela tiden och allt gick jättebra även den här gången. Är så tacksam för det!
    Lycka till!
    De flesta förlossningar går jättebra

    • Hej! Följer din blogg och tycker du skriver så fint. Jag födde min dotter för 1,5 år sen. 40+6 började slemproppen gå och på kvällen gick vattnet när jag somnat i soffan, flög upp som en kanon för att inte blöta ned soffan.. Hade inga värkar och åkte in på kontroll, fick åka hem och sov några timmar. Vid 5 på morgonen fick jag värkar, rejält ont vid 10 och åkte in kl 12. Tog epidural eftersom jag trodde jag skulle gå av på mitten;) Det blev lite bråttom på slutet pga hjärtljuden men hon kom ut och mådde hur bra som helst, jag var helt hög efteråt för jag var så lycklig. Fick ha henne på bröstet i 2 timmar efteråt och hon letade sig själv fram till bröstet, magiskt, kan rekommendera det om du kan! Hade sen 2 supermysiga dagar på BB-hotellet, såklart jobbigt också men fantastiskt att ligga och titta på henne.
      Lite avundsjuk på er som får göra det snart!
      Fick ett 3-dagars embryo insatt igår så jag hoppas få göra det igen, ser faktiskt fram emot förlossningen i så fall.
      Kram!

  2. Hej! Följer din blogg och tycker du skriver så fint. Jag födde min dotter för 1,5 år sen. 40+6 började slemproppen gå och på kvällen gick vattnet när jag somnat i soffan, flög upp som en kanon för att inte blöta ned soffan.. Hade inga värkar och åkte in på kontroll, fick åka hem och sov några timmar. Vid 5 på morgonen fick jag värkar, rejält ont vid 10 och åkte in kl 12. Tog epidural eftersom jag trodde jag skulle gå av på mitten;) Det blev lite bråttom på slutet pga hjärtljuden men hon kom ut och mådde hur bra som helst, jag var helt hög efteråt för jag var så lycklig. Fick ha henne på bröstet i 2 timmar efteråt och hon letade sig själv fram till bröstet, magiskt, kan rekommendera det om du kan! Hade sen 2 supermysiga dagar på BB-hotellet, såklart jobbigt också men fantastiskt att ligga och titta på henne.
    Lite avundsjuk på er som får göra det snart!
    Fick ett 3-dagars embryo insatt igår så jag hoppas få göra det igen, ser faktiskt fram emot förlossningen i så fall.
    Kram!

  3. Jag har fått två barn med hjälp av IVF. Jag hade inte så mycket tankar kring förlossningen innan, utan tyckte mest att det kändes overkligt. Med första satte det igång precis på BF (punktligt, vetenskapligt barn). 12 timmar med förvärkar hemma och 12 timmar rejäla värkar på BB. Jobbigt såklart, men underbara barnmorskor och bra smärtlindring.
    När förlossningen med mitt andra barn närmade sig hade jag en sådan ångest, inte kunde det väl gå bra en gång till?! Men det gjorde det. Visserligen fick jag lite havandeskapsförgiftning och blev igångsatt några dagar i förtid, men jag tyckte att det blev en riktig drömförlossning. Varma bad, tända ljus och småprat med sambo och barnmorskan. Ska tilläggas att jag fick en jättebra epidural som tog nästan all smärta.
    Lycka till, snart får ni träffa er bebis!

  4. Sonen kom i v. 39+4. Började med vattenavgång, var öppen 4 cm vid kontroll på förlossningen och fick stanna. Sen ganska snart täta, intensiva värkar. Lite extra prover för att bebisens hjärtfrekvens gick ner en stund men han återhämtade sig. Fick EDA. En helt frisk och fin kille föddes 10 timmar efter att vattnet gick. Hade honom på bröstet och han började amma/snutta spontant efter en stund. Häftigaste känslan i världen.

    Dottern var en snabb historia. Värkar i två timmar, vi hann vara på förlossningen i 8 min. Ingen smärtlindring alls. Hon skrek direkt, hittade bröstet själv inom en timme. Underbart.

    Jag är supernöjd med mina förlossningar.

  5. Jaa, sådana finns! Har en frisk, ljuvlig 15-månaders busunge vars förlossning var en helt igenom positiv upplevelse. Hade haft ganska mycket sammandragningar två-tre veckor innan förlossningen (fullkomligt smärtfria) och två dagar efter BF kände jag lite svag molvärk i korsryggen i samband med en sammandragning på eftermiddagen. Konstaterade att det var nåt nytt och funderade på om det möjligen började dra igång. Åt middag med maken i lugn och ro och sedan blev det tätare och kraftigare värkar ganska så raskt. Kopplade på TENS-apparaten, vilket gav god lindring men vid 23 började det bli väldigt tätt mellan värkarna så vi fick tillåtelse att åka in och då var det öppet 10 cm med en liten livmoderhalskant kvar bara och 1,5 timme senare var vårt lilla hjärta fött. Värkarna var så klart smärtsamma men man hanterar det. Och jag födde helt utan någon smärtlindring (TENS:en fick inte vara igång under själva utdrivningsskedet och nåt annat hanns inte med). Krystvärkarna gjorde inte alls ont, bara skönt att få vara aktiv själv och trycka på. Man känner sig som en superhjälte efteråt och belöningen är ju den finaste man kan tänka sig.
    Önskar er all lycka, det kommer att gå finemang!

  6. Ok, här kommer min berättelse med barn nr 1.
    11 dagar över tiden börjar värkarna (inget snack om saken). Stannar hemma så länge det går. Åker in och är då öppen 9cm. Beer om epidural och vilar sedan medan kroppen fortsätter jobba. Älskar Eda! När krystvärkarna sätter igång fokuserar jag på att krysta från magen och hon föds på förlossningspallen. Lycka! Och lättnad!

  7. Jag har fått båda mina barn med kejsarsnitt – ett överlägset sätt att få barn på. Så känner du dig orolig, kräv snitt. Det är toppen.

  8. Åh, såklart! Har tre ivf-barn, alla förlossningarna har gått bra men tvåan (utan smärtlindring) gick för fort och det blev traumatiskt för mig även om allt gick bra. Sista blev jag igångsatt och fick Eda i god tid, hade knappt ont. Det var fantastiskt! Jag var så närvarande och kunde inte förstå att det kunde vara så lätt:) men även nr ett var en mycket bra förlossning. Det jag inte klarade med tvåan var att jag hade noll koll och hade så ont att jag bara ville dö… Kom ihåg att Sverige ändå har världens säkraste förlossningsvård och mycket kompetenta barnmorskor och läkare. Lycka till! Mitt tips är epidural alla gånger men vissa tycker ju att det går bra ändå:)

  9. Det finns underbara och lätta förlossningar. Sådan var min och jag är så tacksam för detta. Jag kom in till BB på morgonen och födde på eftermiddagen. Jag ville bara vara ifred och ha det tyst och lugnt omkring mig och så blev det. Jag satt i duschen i halvmörker praktiskt taget hela öppningsskedet och lät vattnet rinna över mage och rygg;det gjorde inte särskilt ont även om det tog ett antal timmar. Däremot tyckte jag att det smärtade ganska ordentligt under tiden barnets huvud kom ut. Det värsta var bedövningssprutan innan barnmorskan sydde några stygn. Det var den enda smärtlindring jag fick och behövde och med tanke på hur ont den sprutan gjorde och hur liten effekt den hade, kunde jag varit utan den också. Inga infarter på mig, ingen skalpektrod på barnet och förutom den där bedövningssprutan till mig ( och duschen) så kunde min förlossning hämtats från vilket århundrade som helst. Jag kände mig oövervinnerlig efteråt med en frisk och pigg bebis som var förunderligt medveten. En egen liten personlighet från första stund. Vi sov över på BB men åkte hem nästa morgon. Den natten på BB låg jag bara och tittade på den där lilla i plastbaljan bredvid. Jag älskade henne från första ögonblicket.

  10. Mitt vatten gick i v.38+0, det knäppte till och rann som en störtflod kl.02.00. Jag och sambon bara skrattade. Tog en dusch hemma och sa hejdå till magen, det var en så fin stund. Sen åt vi ett par rostmackor (där kan jag tipsa om att försöka få i sig något mer! Jag är nu i v.32+4 och fantiserar om ett stort fat smöriga makaroner med aromat och ost innan vi åker in).

    Ganska snabbt intensifierades värkarna, så vi åkte in strax innan kl.05.00. Det var så mysigt att åka bil till BB och veta att vi skulle få träffa vårat barn snart. Vet att jag tyckte att det här var väl inte så farligt (värkarna), men de blev rätt så mycket mer intensiva timmarna framöver. Tyvärr blev jag nekad en epidural pga en tidigare ryggskada, annars skulle jag ha tagit det. Förutom det hade jag en fin upplevelse emellan värkarna – krystarbetet var lättare att hantera än värkarna innan tyckte jag. Helt fantastiska barnmorskor som vägledde mig på slutet. Då min dotter var väldigt stor satt hon fast med huvudet, så de fick lov att klippa för att hon skulle komma ut kl.17.30. Hon bara forsade ut – det var helt bisarrt och så coolt! Att sen få den kladdiga, underbart doftande bebisen i famnen var det härligaste jag varit med om. Hon började snutta på en gång och det fanns bara vi.

    Lycka till!

  11. Ta all smärtlindring du kan få så kommer det att gå finfint. Lycka till

  12. Jag har haft en svår förlossning (den första) och en underbar förlossning (den andra).
    Mina råd är att skriva ett förlossningsbrev kring vilken vård du vill ha (var förlossningsrädd inför andra, fick ett underbart bemötande), fundera på hur du brukar fungera vid smärta: går du in i dig själv, behöver du pepp från din man eller barnmorskorna, behöver du känna att du har kontroll?
    Alla kvinnor har olika förlossningsberättelser. Jag tyckte inte själva krystfasen gjorde särskilt ont, faktiskt nästan tvärtom, men där håller ju inte alla med.
    Under min andra förlossning hade jag ett armband som min dotter gjort. Jag tittade på det när det var som allra jävligast och blev påmind om det fantastiska som höll på att ske: ett barn. För mig har det aldrig funkat så bra med målbilder men detta kändes väldigt konkret.
    Tänk också på att du är i de allra tryggaste händer, lita på barnmorskornas kompetens och vila i den tryggheten, släpp kontrollen kring det. Stort lycka till!

  13. Två fina, lätta förlossningar hade jag. Båda satte igång 40+4. Med första barnet gick vattnet kl ett på natten, vaknade av att det knäppte till i magen. 🙂 Värkarna kom igång en timme senare och vi åkte in. Var öppen 4 cm då och efter lite undersökningar och akupunkurnålar i ryggslutet så duschade jag i ett par-tre timmar. Började med lustgas när jag kom tillbaka till sängen men la bort den när krystningsarbetet började. Det tog lite lång tid att krysta, hade nog lite fel teknik (?) men ut kom han kl 8, helt perfekt. Upp på magen och han började genast söka sig till bröstet.
    Med barn nr två gick vattnet kl 8 på morgonen, värkarna dröjde även då så jag hade inte bråttom utan duschade och åt frukost. Sen blev det bråttom iaf eftersom han inte var fixerad och BM ville kolla att inte navelsträngen kom i kläm när förlossningsarbetet skulle igång. Värkarna började i bilen och när vi kom in hade jag öppnat mig 5 cm, ökade till 6 medan hon kände. Ville därefter kissa, och sen var det bara att larma in personalen igen för jag kände att jag ville krysta. 9 cm öppen, inte riktigt dags sa hon. Jo, sa jag och hon kände igen, 10 cm – kör på! sa hon. 🙂 Tokintensiv krystning där jag inte fick någon vila alls mellan värkarna, och sen var han ute 9.45, 45 min efter att vi kommit in. Han sökte också bröstet direkt och jag var superpigg efteråt. Ingen bedövning alls den gången. Var mer rädd för att ta epidural än för smärtan, som jag inte var rädd för alls. Det gör skitont, ondare än vad jag upplevt vare sig före eller efter, men det är ju en ”god” smärta. 🙂 Andades gjorde jag däremot, hade gått gravidyoga med båda. Min andning och avslappning genom smärttopparna på båda förlossningarna var nog helt klart en bidragande orsak till att de gick så lätt. Lycka till nu!!!

  14. Ett barn i säte med planerat kejsarsnitt (vändningsförsöket gick inte alls, men det var inte heller alls så otäckt som en del hade sagt). Allting lugnt och stillsamt. Jättetrevlig stämning i operationsrummet. Hade aldrig det minsta ont av såret. Fick ett i dag nästan osynligt ärr. Enda negativa effekten för mig som mamma är att man är lite fysiskt begränsad den första tiden efteråt eftersom man inte får lyfta tungt.
    Två år senare, vecka 40+6. Värkarna satte igång kl 9. Regelbundna men inte särskilt starka värkar under dagen. Andades och tog det lugnt. Lite mer intensivt från kl 18. Då åkte vi in. Ungefär klockan 22 tyckte barnmorskan att det var dags för epidural, men eftersom förlossningen gick lite långsamt valde jag att vänta någon timme. Sedan Eda, det var nog i sista laget, underbart, men hade det inte blivit så, hade jag härdat ut. Jag kände hela tiden att jag var informerad och medveten och närvarande. Jag förstod smärtan. Klockan 00.40 efter ett kort och enkelt krystarbete kom barnet ut. Jag minns att jag sa direkt efteråt att jag kunde gjort om det i morgon dag.
    Jag är mycket glad att jag kunde få snitt när barnet inte hade vänt sig, det hade nog blivit besvärligt för en förstagångsföderska. Men jag är också mycket glad för min andra förlossning, som faktiskt var roligare. Framför allt var barnet piggare och mer redo, eftersom det fått den där adrenalinkicken.
    Sammantaget: Två toppenförlossningar. Men jag skulle absolut föredra att föda vaginalt om jag fick ett tredje barn, och inga komplikationer förelåg. Det var lika fantastiskt båda gångerna, men jag var mer delaktig andra gången.
    Lycka till!

  15. Hej!
    Gjorde IVF för ganska precis ett år sen och sitter nu med en frisk 3,5 månaders bebis i knät i fjällen o njuter efter en tur med pulka i längdspåret. Under min behandling följde jag din blogg som jag uppskattade mycket!
    Hade en väldigt bra förlossning i november, superhäftigt upplevelse!
    Sammandragningarna började sent torsdag kväll men var hela tiden hanterbara. Fre em vid 3 åkte vi in til förlossningen, vid 20-tiden satte det igång ordentligt o framåt tolv fick jag epudural o värkstimulerande. Allt löpte på o efter 25 min krystarbete föddes vår son 8 på morgonen i v 39+5! Inga större skador på mig, bebisen mådde kanon o vi var ett skolboksexempel på förstagångsföderska! Får jag möjligheten o lyckan att göra om det gör jag det mer än gärna!!!

    Lycka till o varm kram!

  16. Absolut!
    Vi har 3 barn. Äldsta, snart 15 år sedan, började med värkar och totalt 6 timmar på förlossningen. En lugn natt i början av juni och vi hade både BM och uska hos oss nästan hela tiden. Lustgas räckte som smärtlindring men fy så snurrig jag blev.
    Nr 2, född exakt 2,5 år efter första. Förvärkar i en massa nätter innan vi var in en kväll och blev hemskickade med en ”sovdos”. Tur att hon inte föddes då utan att jag fick sova en natt först.
    Kämpade hemma med värkar under förmiddagen och hoppades kunna vara med på storasysters luciafirande men tji fick jag. 2 timmar på förlossningen. Dock med lika mycket smärta som som under storasysters 6 timmar, värkar mest hela tiden där lustgasen inte hjälpte. Gick dock fort… Jag är mer rädd för en spruta i ryggen än smärtan.

    För knappt ett år sedan föddes så vår sladdis, ”lillebror”. Också den här gången en massa förvärkar om nätterna som avtog framåt morgonen. 41+0 krävde jag en koll då jag är äldre (42) och tyckte att liten hade rört sig lite mindre än han brukade (dock mer än syrrorna).
    Lite lite fostervatten konstaterades och efter en hinnsvepning gick vi och åt lunch för att vara tillbaka på förlossningen kl. 15 för igångsättning. Världens lugnaste dag på sjukhuset (påskdagen) och vi var ensamma på restaurangen. Någon igångsättning blev det inte för på väg från lunchen satte värkarna igång på riktigt. Stod mot sängen och mötte värkarna och mindre än en timme senare föddes liten med mig på en förlossningspall med pappa som ryggstöd och support. Ingen smärtlindring alls.

    3 väldigt olika förlossningar men alla med sin ”charm”. Hängde det bara på förlossningen så skulle jag gärna ha en hel drös med barn. För mig är det dock ingen enkel sak att bli eller vara gravid så nu får det räcka. Skulle dock gärna föda fler gånger för det är sååå häftigt.

  17. Jag hade en jättefin förlossningsupplevelse med min första och hoppas att det upprepar sig nu med lilla tvåan i magen.
    Värkarna satte igång i v.38+4 runt klockan 3:00 på morgonen. Jag skulle egentligen inte vilja kalla dem värkar eftersom de för mig inte gjorde ont. Jag kände bara tryck och sammandragning. Ganska snabbt ökade de i intensitet och pausen mellan dem blev kortare och kortare. Vid 5:30 började vi ta tid på dem och då var det knappt två minuter mellan dem. Nu kunde jag inte längre prata under dem utan behövde fokusera på att slappna av och andas. Fortfarande ingen smärta dock. Runt 6 ringde vi förlossningen och fick rådet att äta frukost och sedan åka in. Mannen packade även förlossningsväskan som vi inte hade förberett. Vid 7 gick han för att hämta bilen och då först började jag känna smärta. Värkarna kom nu utan uppehåll och smärtan satt i ryggen. 30 minuter senare avtar det och jag känner att jag vill gå på toaletten. Väl där går vattnet och första krystvärken kommer. Otroligt häftig och stark upplevelse! Vi skyndade oss till bilen, så fort man nu kan gå med krystvärkar. Klockan 8:14 skrivs vi in på förlossningen och sex krystvärkar senare är lilla H ute. Är supernöjd och känner mig lyckligt lottad som fick en sådan fin upplevelse!

  18. Stort grattis till att du är så nära nu. Du är helt klart i topp fem bästa ofrivilligt barnlös bloggen jag läst och då har jag läst många under många år av infertilitet.
    Jag försökte bli gravid i nästan fyra år, otaliga behandlingar, ett missfall, helvetes helvete. Men när jag till slut blev gravid och fattade att det kunde gå bra (framåt RUL i v. 18) så släppte min oro. Förlossningen gjorde jag till största delen själv, och då var jag 38 år förstagångsföderska. Jag har för mig värkarna startade på BF +3. Jag gjorde värkarbete hemma en natt + en förmiddag. Ringde förlossningen tre gånger, de tyckte jag skulle vänta. Tredje gången gillt kände jag att nu ska jag åka in och då fick vi komma. Öppen 5 cm när vi kom in. Tre och en halv timme på förlossningen och sen var barnet fött. Ingen smärtlindring alls. Min barnmorska hann inte ens vara med, eftersom hon blev fast på en annan förlossning. Det kom förstås en stand-in i stället, så vi var ju inte ensamma. Jag hade en lugn och fin partner som mest bara var där, minns inte riktigt vad hen gjorde. Jag andades igenom värkarna och bara åkte med kroppen. Låg lite framstupa/ på alla fyra, som det kändes bra. Kände ingen rädsla. Det gjorde ont men inte på något obehagligt sätt och mellan värkarna hade jag inte ont. Jag vrålade förstås vid ett par kritiska tillfällen, men det var ju också övergående smärta. Jag sprack minimalt. Och barnet kom till oss, efter alla jävla behandlingar och all oro och längtan 🙂
    (Sen var det sju svåra år innan amningen funkade, men det gjorde den tillslut också.)
    Solsken solsken. Hoppas ni får en bra förlossning på ett sätt som passar er.

  19. Hej!

    Du kan läsa min från när sonen föddes för två år sedan efter IVF. Jag tyckte förlossningen var en häftig upplevelse.

    https://ivfmamman.wordpress.com/category/forlossningsberattelse/

    Lycka till! Kram!

  20. Jag vaknade den där tisdagen med värkar, 39+0, och de var då oregelbundna. Höll på till 14 när det lugnade ner sig ett tag. Vid 18 började det om. Regelbundet och rejält smärtsamt. Jag hade ju kontakt med förlossningen hela dagen och kände mig trygg med det.

    På sen kväll när jag kände att jag närmade mig min gräns så gick vattnet. Plopp och plask – jag flög ur splitter nya soffan mitt i en värk 😂 Då var klockan 23 och värkarna kom plötsligt vartannan minut. Midnatt var vi på östra, 03 började krystvärkarna och ca halv fyra var han ute. Ingen smärtlindring annat än lustgas som för mig var meningslöst.

    Mina barnmorskor var fantastiska! Barska, småroliga och väldigt goa. Jag har en otroligt positiv bild av förlossningen och brukar beskriva den som skolboksexempel (ödmjukt, jag vet 😜) Visst gjorde det ont som fan med värkarna men inget jag inte klarade av.

    Jag sprack lite – ytterligare ett ”plopp” faktiskt – men yttepyttelite. Har heller inga men efter förlossningen.

    Det kommer gå kanon!
    Kramar

  21. Jag har fött två barn, med båda har jag haft en öppen inställning att jag tar saker och ting som de kommer och att jag ska ta den smärtlindring jag vill ha och behöver. Båda är födda efter 3.5 timme på förlossningen och utan medicinsk smärtlindring. Ettan var 4360 och 55 lång och tvåan var 5120 och 56 lång så det behöver inte vara svårt med stora barn heller. Jag har haft jättebra stöd av personalen på förlossningen som varit inkännande och stöttande genom hela förloppet. Jag hade gärna fött ett barn till.

  22. Har fött två barn och haft två ganska enkla förlossningar. Första startade på en söndag, hade värkar från eftermiddag och över natten. Vi åkte in till förlossningen vid 9 på måndag morgonen, var då öppen 5 cm och 12.59 hade jag fött en son. V 39+2.
    Andra startade 41+1 på en fredagkväll. Runt midnatt inser jag att bebis tänker komma under natten snarare än nästa morgon. Ringer förlossningen, tar ett bad och andas genom värkarna. Kommer upp ur badet och känner att det är dags att åka in. Barnvakt och taxi kommer samtidigt. Inskrivna på förlossningen vid 3, fullt öppen. Kvart över 4 vill jag börja krysta och en kvart senare kom min andra son. Sprack lite vid första och fick sy lite, sprack mindre vid andra och fick ett stygn. EDA vid första, bara lustgas vid andra.
    Det gör ont men det onda går över och man har sin bebis sedan. Stort lycka till med allt.

  23. Jag fick mitt andra barn för ett år sedan, en helt fantastiskt förlossning tyckte jag. Hade haft lite sammandragningar ett par kvälgar, inte smärtsamma. Sen en kväll gick de inte över, och började kännas mer. När det inte gick att gå å lägga sig pga att det var lite för obekvämt att ligga när värken kom så ställde jag mig i duschen. Maken ringde barnvakt. Det blev lite intensivare, började oroa mig att varmatthet skulle ta slut för det var så skönt. Då kände jag att det var dags att åka in. Fick vänta en liten stund på barnvakt,, då börja det kännas rätt jobbigt. Barnvakten kom, vi hoppa i bilen (bor nära som tur är). Kom i på förlossningen, hann knappt in på rummet så gick vattnet och fick krystvärkar, barnmorskan körde upp mig i sängen och sa att det var dags att krysta. Ett par krystvärkar senare var hon född..
    Lycka till!

  24. Ta det som det kommer…

    Är det något som du VERKLIGEN tycker är viktigt eller som du oroar dig för, så kan du preppa maken så att han kan stötta dig om nu just det skulle inträffa. Det här med ett helt förlossningsbrev kan skapa en massa orealistiska förväntningar och barnmorskorna är ju trots allt proffs.

    Jag hade en enda sak jag var ”rädd” för, och det var att ha ”fel” person i rummet. Vem som är rätt och fel är ju helt individuellt och till och med situationsavhängigt. Vi hade fin personkemi med alla tre barnmorskor vi hann avverka, liksom operationsteamet (ja, det råkade sluta med kejsarsnitt). Men, vi skickade ut en läkare som – i vårt tycke – hade helt fel inställning till varför han var där. Då var det skönt att ha preppat maken. 🙂 Nu har jag inga problem med att vara rak och tydlig i vanliga fall, men man kan aldrig så noga veta hur man reagerar i olika sammanhang.

    Själva kejsarsnittet var helt avslappnat och odramatiskt – näst intill muntert – eftersom teamet ”ändå inte hade ngt annat för sig” och det var inte särskilt brådis. Bara ett stilla konstaterande att jag inte skulle kunna få ut dottern på det vanliga sättet. Ett kejsarsnitt behöver inte betyda stor dramatik. Så ut kom hon, vår lilla, och för några veckor sedan fyllde hon fem.

    Vår förhoppning är att hon skall få ett syskon och skulle vi ha den lyckan så kommer det att innebära kejsarsnitt igen. Men, vet du, det spelar ingen roll, jag vet ju att det går ju bra det med… 🙂

    Stor kram på dig/er! ❤

  25. Bråttom bråttom

    Vattnet gick vid halv tre i vecka 35+1. Vi var på BB vid strax före fem och vid sex kom världens bästa barnmorska och tog hand om oss. Hon skrattade åt våra skämt, förklarade vad som hände, vad vi väntade på och vad hon ville skulle ske.
    Jag fokuserade på att andas mellan värkarna och att känna att det var pauser mellan dem. I pauserna pratade jag och maken och hade det rätt trevligt. Vid sju kunde jag börja krysta, då hade jag fått bäckenbottenbedövning som var suveränt bra. Fast egentligen krystade kroppen själv, jag hjälpte mest till lite.
    Tjugo över sju föddes världens finaste bebis. Liten men naggande god!
    Jag önskar dig, lillpotäten och potatispappan en lika lätt och bra resa. Stort lycka till!

  26. Jag har två barn som kommit till via Ivf och länkar till min förlossningsberättelse med lillebror, som var en superbra förlossning:
    https://ekomammaistan.wordpress.com/2013/02/12/en-manad-sen-idag-forlossningsberattelsen/

    Lycka till med förlossningen, hoppas den blir precis som du önskar. Mitt bästa tips är att prata igenom innan med maken precis hur ni vill ha det så att han kan föra din talan om du inte orkar/kan. Men första barnet hade vi en barnmorska som jag i efterhand kan se att vi borde ha bytt ut för hon gick verkligen på tvärts med hur jag ville ha det, och eftersom jag var så upptagen med att föda barn så borde maken tagit tag i det.

  27. Hej!
    Jag har fött 3 barn, där det sista var ett IVF PGD, genom detta hittade jag den här bloggen, som verkligen är välskriven. TACK!

    Alla mina förlossningar har varit helt komplikationsfria, jag har kommit igång av mig själv +-2 dagar runt BF, samt BF med den sista.

    Har gjort mycket av värkarbetet hemma, tagit mig genom smärta genom att gå in i mig själv & andas & tänka att varje värk är ett steg närmare målet.
    Väl på förlossningen har vattnet gått i samband med att krystvärkarna satte in. De pågick i ca 1,5 timmar med första barnet, 10 min med andra & 5 min med tredje.
    De två första barnen skrek innan de var ute med hela kroppen. Med den sista gick det så fort att vi inte riktigt hann med någon av oss, så hon skrek först när hon fick en K-vitaminspruta, vilket gav mig några sekunder av oro.
    Men det har som sagt gått jättebra arta gångerna & jag hoppas att det blir likadant för er.
    Håller alla tummar & tår!
    //Anna

  28. Hej alla! Ebba och jag har uppskattat alla berättelserna. Vi är nog på väg in till förlossningen inom några timmar. Ebba har lyckats stjäla några minuters sömn. Berättelse kommer när vi hunnit landa i vardagen efter förlossningen men hoppas ni förstår om det kan dröja ett tag…

  29. Åh, lycka till!!!!

  30. Jag fick mitt första barn med aktu snitt, men där kom också insikten om att det finns ett mycket bättre sätt att få barn på än att plåga sig genom en vaginal förlossning!

    Sju år senare var det dags för barn nummer två. Där gick jag in i mödravården med budskapet att om jag inte fick ett planerat snitt, så var det enda alternativet en abort.

    Barn nummer två föddes sålunda med planerat snitt. Jag har inte kunnat amma något av dem, utan flaskmatat. Idag är de 22 och 15 år och det bästa som har hänt mig på alla sätt och vis. På fötter efter snitten efter 4 timmar utan smärta. Inga bristningar i underlivet, bara att ta barnen och åka hem. Och inte har jag känt mig snuvad på en upplevelse – tvärtom! Jag har kunnat vara med om upplevelsen helt och fullt hela tiden. Jag har kunnat dela matningen med pappan från första dagen. Jag kunde gå tillbaka till jobbet dag fyra. Snitt är fantastiskt! Och jag lovar: mina barn är så nära anknuta till mig som det bara är möjligt, trots att jag inte tvingats föda dem med smärta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s