Category Archives: Ebbas man

Mycket annat nu (V16, 15+6)

Tänkte att jag skulle titta in här och uppdatera kort om vad som händer. På grund av allvarlig sjukdom hos en anhörig har vi haft stort stresspåslag och mycket annat att tänka på nu på sistone. Trots att det har blivit ett extra läkarbesök på grund av att Ebba har haft mindre blödningar, så har det helt enkelt inte funnits så mycket tid för reflektion.

Lillpotäten mår bra i alla fall. Det senaste ultraljudet som vi gjorde i förra veckan visar en liten silhuett som rör på sig och verkar stortrivas. Möjligen kan moderkakans läge ställa till med lite komplikationer inför förlossningen senare, men läkaren verkade tro att det antagligen kommer att rätta till sig av sig själv.

Bostadsletandet som vi påbörjat hamnar också i bakgrunden för tillfället. Ebba blev tvungen att införskaffa de första mammakläderna i helgen. Mycket snyggt blev det om man frågar mig.

Tydligen börjar barnet höra omkring den här veckan, så det kanske är dags att börja planera för barnets musikaliska fostran? Vad säger man till en bebis som har noll erfarenhet av världen utanför?

Annonser

Mer stöd till IVF-par i Tyskland

Kort lägesrapport först: Graviditeten går in i vecka 10 nu. Ebba mår lite illa av och till och är matt för det mesta. Tempot blir med andra ord väldigt lågt just nu. Undertecknad (Ebbas man) handlar kopiösa mängder frukt. Som går åt rätt fort.  Utom de otäcka besprutade icke-ekologiska vindruvorna. Dem fick jag äta upp. Te är tydligen äckligt också. Apropå vindruvor så är väl Lillpotäten stor som typ en stor vindruva just nu.


Över till det som jag egentligen hade tänkt skriva om:

I Tyskland finns sedan 2012 ett statligt stöd för IVF-behandlingar som betalas ut till gifta par. Tyvärr är reglerna utformade så, att det bara betalas ut lika mycket pengar från den federala tyska staten, som delstaten skjuter till själv, och det gör att det finns stora regionala skillnader mellan olika delar av landet för vad det kostar att göra IVF (precis som det var mellan de svenska landstingen tidigare). I normalfallet brukar sjukförsäkringen täcka hälften av kostnaderna för tre IVF-behandlingar (enklast möjliga, exklusive fryskostnader med mera).

Under de senaste åren har flera delstater infört extra statligt stöd till IVF-behandlingar, i synnerhet de delstater som ligger i f.d. Östtyskland, där man har mycket problem med avfolkning av glesbygden eftersom unga människor flyttar därifrån. Den senaste delstaten som införde stöd är Berlin (artikel på tyska här).

Ett typiskt exempel kan se ut så här:

Michael och Cornelia är ett gift par som är ofrivilligt barnlösa. De har båda jobb och betalar obligatorisk sjukförsäkring. Deras sjukförsäkringskassa täcker hälften av kostnaden för IVF 1, 2, och 3, som annars kostar ungefär 4000 euro (cirka 35 000 kronor) per gång. Med sjukkassans stöd kostar det alltså 2000 euro. Fryskostnader och frysåterföringar betalar man hela kostnaden för själv.

Om Michael och Cornelia inte hade varit gifta hade de fått betala allt själva eller ansöka om dispens hos sjukförsäkringen, vilket kan vara svårt att få. Dessutom måste de vara inom ett visst åldersintervall (t.ex. 25-40 för kvinnor, 25-50 för män).

I delstater som har extra stöd, som nu senast Berlin, kan man få ytterligare några hundra euro i bidrag, och sedan får man lika många euro till av tyska förbundsstaten. Så tillsammans kanske Michael och Cornelia kan få 1000 euro till eller så i bidrag per gång, plus de 2000 de fick av sjukförsäkringen, om de har turen att bo i en delstat som subventionerar IVF. Då får de alltså betala 1000 euro plus frysförsök själva.

I Berlins fall gäller subventionerna bara för försök 2 och 3. Jag tycker att det är intressant att man medvetet har valt att ge mer stöd till par som inte lyckas direkt, än till de som börjar göra behandlingen. Berlins hälsominister motiverade beslutet med att ”eftersom det är precis då som förtvivlan och besvikelsen är som störst, har vi beslutat oss för att hjälpa dessa par”, det vill säga de som är på sitt 2:a eller 3:e IVF.

En annan grej som skiljer Berlins beslut från de andra delstaternas är att Berlin inte precis är någon glesbygd – tvärtom har Berlin födselöverskott – men man har ändå valt att införa detta stöd utan att motivera det med befolkningsfrågan. Bra tycker jag. IVF-stöd ska inte bara handla om samhällsnytta i ekonomiska termer, utan även om att minska lidandet för de par som är ofrivilligt barnlösa. Det handlar ju trots allt om ett behandlingsbart medicinskt problem som annars gör många människor väldigt olyckliga. (Och leder till att färre människor föds, förstås, men det var ju nu inte det som var poängen här.)

Sötchock

Ebba är iväg på annan ort och jobbar. Allt väl med henne just nu vad det verkar, förutom lite extra trötthet. Jag är kvar och råkade hamna på en babybutik idag när det skulle införskaffas lite prylar till ett syskonbarn.

Vi är inte riktigt beredda att köpa några babysaker än tror jag. IVF:are vet att inget är helt givet på detta område, någonsin. Men alltså. Små små sparkdräkter och mössor överallt. Sötchocken. Klev ut i solskenet lätt tårögd och överväldigad.

Mamma (blivande farmor alltså) plockade fram en pytteliten stickad tröja med mitt namn på igår, som hon sa att hon lagt undan och inte velat ge bort till någon annan liten släkting. Tja, det är ju praktiskt om folk ser vem barnet tillhör sen.

Jo, det blir starkare

Hej! Du som inte läst den här bloggen så länge kommer kanske inte ihåg mig, men det är alltså jag som är Ebbas man.

Mycket tydligare streck idag, inget tvivel om den saken. Det lilla embryot har fäst och mår än så länge bra vad det verkar. Vi börjar sakta men säkert släppa lite på våra mentala spärrar mot att hoppas för mycket. Idag får man vara glad.

Vi berättade för våra föräldrar (som naturligtvis vet att vi har gjort en återföring). De vet att det är väldigt, väldigt tidigt. Vi med. Men idag är vi glada. Detta är alltså vecka 5 eller vad det nu blir. En alkoholfri skål utbringas för min gravida och fantastiska fru.

Vi har tittat lite på ny (och ganska liten) bostad de senaste veckorna. Dags att avvakta några veckor till med att ta sådana beslut tror jag.

Äggplock avklarat

Ebbas man igen, det är ett tag sen jag skrev något här nu.

Ebba har mest legat utslagen på soffan sen vi kom tillbaka från sjukhuset. Det är henne väl förunnat. Äggplock är väl aldrig särskilt kul att vara med om, och all anspänning, smärta, stress och sömnbrist som samlats de senaste veckorna börjar liksom ta ut sin rätt tror jag. Men tack vare stöd och råd från barnmorskorna och sköterskorna gick det i alla fall. Sjutton små fina ägg blev det som i detta nu får träffa ännu mindre herrbekanta. Första återföringen preliminärt på fredag.

Man får höra en del fragmentariska livsöden bara av att sitta en timme i uppvakningsrummet och smutta på landstingskaffe medan partnern vilar efter operationen. Det är så mycket förväntningar och ångest kring det där, så olika sätt att hantera denna livskris, allt bara med ett tunt draperi som skiljer en åt från andra. Man förstår varför sjukhusserier är så populära. Själv kände jag väl att det blir någon slags tyst överenskommelse om att i största möjliga grad ge varandra utrymme. Jag dristade mig till lite kallprat vid kaffebordet, i en mer neutral miljö.

Jag funderar lite på det där med resultatinriktning. Jag får liksom intrycket att det finns någon slags tendens att både vårdpersonal och patienter gärna fokuserar på det mätbara. Sjutton ägg är bra. Det vet jag, och det framgår ju också med all tydlighet av hur personalen presenterar det. Själv tänker man väl mest att det är skönt att det troligen inte kommer att behövas fler äggplock på länge.

When in doubt, make tea. Jag tror jag har tappat räkningen på hur många koppar varm dryck jag tillrett idag och fler lär det bli.

Nä, det var väl inget då. Testdag.

Blodprovet lämnades i morse.  Vår klinik är så effektiva så att de skickar provet till labbet samma förmiddag och får resultatet efter lunch.  Och det var jättenegativt.  Så var det sagt.

Ombra mai fù

di vegetabile,

cara ed amabile,

soave più.

Aldrig har det funnits någon skugga

av en växt

mer kär och älskvärd,

eller vänlig.

På vårt program står långa skogspromenader och mysiga hemmakvällar.  Vi kanske inte kommer vara så aktiva här på ett tag, fast Ebba säger att hon har inlägg som hon vill skriva klart så det gör hon nog också när hon vill och orkar.  Inget datum satt för nytt IVF och så vill vi nog ha det de närmaste månaderna också.

Att vandra tillsammans

Idag var vi och träffade fru doktorn.  Efter ett inledande försiktigt konstaterande om att det inte hade fungerat senaste gången, troligen för att hon ville sondera lite med oss hur vi mådde kring det, så måste jag säga att det ändå fort blev ganska avslappnat.  De senaste helgerna har vi jobbat rätt intensivt med att bearbeta och reflektera, samt förstås att avsätta lite tid åt varandra, vandra långt tillsammans, bo på hotell och så.  Vi hade liksom redan bestämt oss för att ja, det var asjobbigt med senaste misslyckandet, men det känns faktiskt helt ok ändå att göra en ny kryocykel (FET tror jag det brukar kallas i Sverige?), alltså med de mest lovande när vi tinat de fyra embryon vi har i frysen.  Lika naturligt som det kändes att ta en lång paus och vänta in senaste försöket, lika naturligt känns det att sätta igång direkt nu.  Ebba var peppad till max, jag försökte i vanlig ordning vara ett extra par öron för att höra det som Ebba eventuellt missar när vi ska försöka hänga med i den medicinska terminologin på tyska, så att vi kan fråga om vi är osäkra.  I alla fall, det blir nog ett nytt försök i nästa cykel så i oktober börjar vi igen.  Medicinerna är uthämtade.