Tag Archives: graviditetstest

Testdagen (gravid v 6, 5+4)

Sjukhuset tyckte att jag skulle testa först idag. Lite fånigt eftersom jag haft ett första samtal med barnmorska redan. Men jag testade och det blev jättesuperstarkt.

Jag är gravid, enligt sjukhuset med.
Kanske kan det börja kännas på riktigt nu.

I fredags träffade jag en barnmorska som sagt. Hon var ganska ung, mycket lugn och helt fantastisk. Jag berättade om min blödning. Hon blinkade inte ens. Det är jättevanligt och mina små bruna droppar var ingen fara alls. Om det blir som en kraftig mens kan jag börja oroa mig, annars är det bara att leva och ta hand om mig som en alldeles vanlig gravid kvinna.

Gravid. Jag. I vecka 6.

Symptom: Fortfarande väldigt vaga. Viss ömhet i brösten. Kvällströtthet. Svagt illamående,  speciellt om jag är hungrig. Mjölkchoklad är inte lika gott som tidigare (?!)

Tack för allt pepp och alla solskenshistorier. Det kan faktiskt gå bra det här.

Annonser

Blod (vecka 6, 5+1)

Eftersom de inledande testen var så svaga, testade jag imorse igen, nu med test av annat märke (klarblått om det ska specificeras, men inte det digitala för jag har mitt eget lågintensiva krig mot digitala graviditetstest). Det blev jättestarkt. Plusstrecket syntes tydligt efter minde än en halv minut.

Här var det hCG. Gravid är jag.

På förmiddagen började jag blöda. Inte klarrött och inga stora mängder. Lite brunrosa, mer på toapappret än i trosorna. Magen krampade, inte så farligt, men lite som förmensvärk.

Och ja, jag veeet att det är jättesupervanligt med milda blödningar tidigt i graviditeten. Det här behöver inte betyda missfall. Det kan gå hur fint som helst. Eller så går det illa.

Jag googlade järnet. Efter att ha undvikit Familjeliv och andra sajter med mer spekulation än innehåll hamnade jag på 1177.se. Och där stod ungefär vad jag redan visste. Blödningar är vanligt tidigt i graviditeten. Det är inte jag som lyft tungt eller gjort något annat för att orsaka det här. Färgen på blödningen antyder att det är gammalt blod. Det framgår inte om det är bättre eller sämre än färskt blod. Mild blödning kan vara ofarlig, men missfall kan också börja med en mild blödning. Vid måttlig blödning i tidig graviditet behöver man inte söka akut hjälp, men bör kontakta sin barnmorska. Jag har tid imorgon, så det får väl vara så.

Det är som det är, vad nu ”det” är, som min man säger. Livet är skört, speciellt det ofödda. Det svåraste är att acceptera att jag inte kan påverka det här, alls. Jag vill ju vara en björnmamma, som morrar och är beredd att slita alla som hotar mitt barn i stycken. Men det finns inget yttre hot, ingen fiende att sätta tänderna i, bara medicin och hormoner och biokemiska processer långt bortom min kontroll.

Det är som det är. Acceptera. Andas. Inte ge upp, för än är det inte över.

PS. Tack för alla fina lyckönskingar och hållna tummar! De värmer verkligen. Jag hoppas ni förstår om jag inte klarar av att tacka för varje lyckönskning individuellt just idag. Men jag har läst och blivit glad av varenda en. Tack, ni är underbara.

Gravid, vecka 5 (4+6)

Jag vet inte om jag hade någon speciell föreställning om hur det skulle vara att äntligen få se det där plusset. Efter alla dessa år, att äntligen vara gravid. Jag trodde nog att det skulle komma som en enda insikt, ett enda test som visade att jag var gravid.

Nu blev det ju inte så. Testet i onsdags var svagt, testet i torsdags lite starkare, testet i fredags svagt men tydligt positivt, testet i lördags positivt, men fortfarande svagare än kontrollstrecket.

Testet i morse var också positivt. Jag är nog faktiskt gravid, på riktigt.

Vad tusan gör jag nu? I mer än 6 år har jag försökt bli med barn. Jag har varit en hejare på att producera ägg, men något tydligt plus har det inte blivit, förrän nu.

Min man är så lycklig. Han googlar om graviditeter och är engagerad (mer än jag ibland), pussar magen och låter mig ligga på soffan medan han lagar mat.

Jag lyckades också googla lite till sist. Gravid + min stad skrev jag  och fick veta att jag borde skriva in mig på en barnmorskemottagning pronto, så imorse ringde jag. Eftersom det är juli var det ju fullt och semester och vårdkris överallt, men till sist fick jag tag i en mottagning som inte ligger absurt långt bort som hade tid för mig. Jag ska på inskrivningssamtal. Hos en barnmorska. För att jag är gravid. Jag.

Barnmorskan ville veta när jag hade min sista mens. Det här är IVF, sa jag, jag fick ett sexdagarsembryo den 1 juli. Hon räknade ändå från mensens första dag. Jag är i vecka fem nu, sa hon, fyra fulla veckor och sex dagar. 4+6. Imorgon går jag in i vecka sex. Jag. Imorgon är jag gravid i vecka sex. Herregud.

Så, symptom i vecka fem: Inga egentligen. Jag har ruvuat utan progesteron, och det var en höjdare, för jag har inte fått den välbekanta känslan av panik, sorg eller ångest. Om det hade blivit minus hade jag nog blivit ledsen, man jag börjar förstå att åtminstone en del av min bottenlösa förtvivlan är progesteron.

Min man tycker att jag har varit ovanligt varm (och ruvningen sammanföll ju med värmebölja över nästan hela Europa) men det stämmer, för jag går och glöder om kinderna. Pregnancy glow, check.

Jag är trött, men jag är ofta trött, för jag jobbar mycket. Jag är inte extremt trött, snarare kör jag inte på trots trötthet längre. Och det är ju bra.

Det finns ett svagt illamående som ligger om ett bakgrundsbrus i min tillvaro. Inte så att jag vill kräkas, men om jag inte har ätit på ett tag känns det lite obekvämt. Om jag inte hade sett ett positivt graviditetstest hade jag inte tänkt på det.

Så, inga egentliga symptom och inga speciellt starka graviditetstest, bara ett tydligt men svagt plus som inte minskar. Jag skulle kunna sätta igång och streckanalysera nu, men jag tänker inte göra det. Jag har aldrig sett ett tydligt positivt graviditetstest förr, och nu har jag testat positivt i en hel vecka. Det är så mycket bättre än det någonsin har varit. Just nu är det nog så. Eftersom jag vet att tankar inte kan påverka utgången av det här så tillåter jag mig att vara fylld av tillförsikt. Det kan faktiskt gå vägen. För första gången under hela den här resan är det troligare att det blir ett barn än att det inte blir det. Jag är inte bortskämd med goda odds. Det är, just nu, mer sannolikt att vi blir föräldrar i vår än att vi inte blir det. Just nu är det gott nog.

Jo, det blir starkare

Hej! Du som inte läst den här bloggen så länge kommer kanske inte ihåg mig, men det är alltså jag som är Ebbas man.

Mycket tydligare streck idag, inget tvivel om den saken. Det lilla embryot har fäst och mår än så länge bra vad det verkar. Vi börjar sakta men säkert släppa lite på våra mentala spärrar mot att hoppas för mycket. Idag får man vara glad.

Vi berättade för våra föräldrar (som naturligtvis vet att vi har gjort en återföring). De vet att det är väldigt, väldigt tidigt. Vi med. Men idag är vi glada. Detta är alltså vecka 5 eller vad det nu blir. En alkoholfri skål utbringas för min gravida och fantastiska fru.

Vi har tittat lite på ny (och ganska liten) bostad de senaste veckorna. Dags att avvakta några veckor till med att ta sådana beslut tror jag.

Nä, det var väl inget då. Testdag.

Blodprovet lämnades i morse.  Vår klinik är så effektiva så att de skickar provet till labbet samma förmiddag och får resultatet efter lunch.  Och det var jättenegativt.  Så var det sagt.

Ombra mai fù

di vegetabile,

cara ed amabile,

soave più.

Aldrig har det funnits någon skugga

av en växt

mer kär och älskvärd,

eller vänlig.

På vårt program står långa skogspromenader och mysiga hemmakvällar.  Vi kanske inte kommer vara så aktiva här på ett tag, fast Ebba säger att hon har inlägg som hon vill skriva klart så det gör hon nog också när hon vill och orkar.  Inget datum satt för nytt IVF och så vill vi nog ha det de närmaste månaderna också.

”The rabbit died” – graviditetstestets historia

Vi som ruvar eller insemineras eller gör hemmaförsök, vi är alla välbekanta med la grande finale för varje cykel: graviditetstestet. Den där lilla stickan som man kan köpa på apoteket för inte jättemycket pengar, som man kissar på, väntar i några minuter och sedan ser man ett plus eller minus, eller ett eller två streck, eller ett rosa streck, eller en text, eller vad det nu är. Lätt och smidigt. Kan göras samma dag som man borde fått sin mens. Inte ångestfritt, men tekniskt okomplicerat.

Det har inte alltid varit så.

En gång i tidernas begynnelse och fram tills förvånande nyss, fanns det inga bombsäkra sätt att avgöra om en kvinna var gravid eller inte. Förrän ett barn dök upp alltså, då kunde man vara absolut säker på att hon hade varit gravid. Att gravida kvinnor sällan menstruerar, observerades nog väldigt tidigt i mänsklighetens medicinhistoria, men utebliven mens kan ju bero på annat också. Svält. Sjukdom. Eller rädsla för att vara gravid.

Det var faktiskt först på sent 1920-tal som den första vetenskapliga metoden utvecklades (av de tyska gynekologerna Selmar Aschheim och Bernhard Zondek). De upptäckte att gravida kvinnor utsöndrar humant koriongonadotropin (hCG) i urinen. Om urin injiceras i ett ungt däggdjur av honkön, kommer äggstockarna i detta djur att ändras om urinen innehöll hCG. Först använde de möss, senare kaniner. Proceduren ledde till uttrycket ”the rabbit died” som en omskrivning för ett positivt graviditetsbesked. I själva verket dog kaninen i vilket fall som helst. Den var liksom tvungen att dissekeras. På 50-talet utvecklades metoden i och med att man började använda grodor istället. De lägger ägg som syns, så grodan behövde inte dissekeras. Samma groda kunde användas många gånger. Ganska snart utvecklades testmetoden immunanalys, där antikroppar används för att påvisa hCG (eller andra makromolekyler). Inga djur behövde plågas längre.

Ytterligare ett stort framsteg gjordes när IVF-pionjären Georgeanna Seegar Jones fastställde att hCG produceras av moderkakan, vilket definitivt betydde att detta hormon kunde användas som en entydig indikator av graviditet och ingenting annat. Det var f.ö. hon som kom på att man kan förebygga tidiga missfall med progesteron. Crinone-kladd är inte det roligaste i världen, men oändligt mycket trevligare än alternativet.

Det första testet för hemmabruk (utan grodor) utvecklades av Margaret Crane under sent 1960-tal, och började säljas i USA i mitten av 1970-talet. Det är faktiskt inte alls länge sedan. Tidsmässigt kom det ungefär samtidigt som kvinnors sexuella frigörelse i västvärlden. Tillgång till preventivmedel, graviditetstest för hemmabruk och möjligheten att göra en tidig abort, är alla faktorer som är viktiga för att kvinnor ska ha makten över reproduktionen. Vilket också är kopplat till kvinnors ekonomiska oberoende.

Så nästa gång du gör ett graviditetstest med bultande hjärta, kan du ju alltid tänka att det hade kunnat vara värre. Tänk om du hade varit tvungen att injicera din urin i en sprattlande groda, för att sedan stirra på den tills den lade eller inte lade ägg…