Tag Archives: jul

Små små steg (vecka 29, 28+1)

För första gången i mitt vuxna liv tycker jag inte att tiden går för fort. Tidigare har jag alltid beklagat mig på fredagar (att jag inte hann mer under veckan), runt varje månadsskifte, samt givetvis så här års, när allt man inte hann under året som gick blir så uppenbart.

Tills nu alltså. För nu går tiden precis så fort den ska, och varje dag är en dag säkrare för Lillpotäten. Det finns massor jag inte kommer att hinna på jobbet innan det är dags för föräldraledighet, men det får vara så. Det som hinns med hinns med, resten var nog inte så viktigt.

För några veckor sedan fick jag bråttom till bussen och då, när jag tog ut stegen och ökade takten, smällde foglossningen till. Skarp punktsmärta i ljumskarna, speciellt vid rörelse. Jahaja. Med ett foglossningsbälte från en vänlig släkting och barnmorskans råd kunde jag fortsätta jobba. Små, små steg ska jag ta. Jag som brukar komma farande med rejäla kliv måste nu trippa fram. Livet förändras med en liten på väg, på oanade sätt.

Ångesten kommer och går. Nästan alla gravida blir ju känsligare. I kombination med vår långa barnlöshet, alla misslyckade IVF-försök, blödningarna i första och andra trimestern, sjukdom i familjen och dessutom problemet med Lillpotätens navelsträng och möjliga påföljande framtida näringsbrist, ja då vore det konstigt om jag hade varit opåverkad känslomässigt. Men det går bättre och bättre. Ångestanfallen dyker upp, men varar inte så länge och jag har blivit bättre på att distrahera mig själv. Jag sover gott nästan varje natt. Tröttheten är en mer rimlig tredje trimestern-trötthet, inte psykisk utmattning. Två gånger har barnmorskan mätt min mage och tillväxten är helt normal. Lillpotäten har normal puls. Jag har normalt blodtryck, blodsocker, hb-värde. Allt ser ut att gå bra. I mellandagarna ska vi till sjukhuset och göra tillväxtultraljud.

Allt normalt och nu blev det jul, en ovanlig jul med sjukdom i familjen och stor mage på mig. Någonstans hittade jag julefrid till sist, och en tacksamhet för allt som faktiskt är bra. Lillpotäten sprattlar i magen. Så mycket hade kunnat vara så mycket värre.

Dessutom hjälper det att jag för länge sedan lade av med meningslösa måsten inför julen. Måttligt med julklappar. Köttbullarna kom ur en påse, sillen ur en burk, brödet var inte ett dugg hembakat och nästan allt förbereddes av Lillpotätens släktingar medan jag tittade på. Gott, trevligt och stressfritt blev det.

Jag hoppas att ni alla har haft en fin julafton och att ni har funnit julfrid och lycka, även om det finns sorg eller oro i era liv.