Tag Archives: ödmjuk

Blod (vecka 6, 5+1)

Eftersom de inledande testen var så svaga, testade jag imorse igen, nu med test av annat märke (klarblått om det ska specificeras, men inte det digitala för jag har mitt eget lågintensiva krig mot digitala graviditetstest). Det blev jättestarkt. Plusstrecket syntes tydligt efter minde än en halv minut.

Här var det hCG. Gravid är jag.

På förmiddagen började jag blöda. Inte klarrött och inga stora mängder. Lite brunrosa, mer på toapappret än i trosorna. Magen krampade, inte så farligt, men lite som förmensvärk.

Och ja, jag veeet att det är jättesupervanligt med milda blödningar tidigt i graviditeten. Det här behöver inte betyda missfall. Det kan gå hur fint som helst. Eller så går det illa.

Jag googlade järnet. Efter att ha undvikit Familjeliv och andra sajter med mer spekulation än innehåll hamnade jag på 1177.se. Och där stod ungefär vad jag redan visste. Blödningar är vanligt tidigt i graviditeten. Det är inte jag som lyft tungt eller gjort något annat för att orsaka det här. Färgen på blödningen antyder att det är gammalt blod. Det framgår inte om det är bättre eller sämre än färskt blod. Mild blödning kan vara ofarlig, men missfall kan också börja med en mild blödning. Vid måttlig blödning i tidig graviditet behöver man inte söka akut hjälp, men bör kontakta sin barnmorska. Jag har tid imorgon, så det får väl vara så.

Det är som det är, vad nu ”det” är, som min man säger. Livet är skört, speciellt det ofödda. Det svåraste är att acceptera att jag inte kan påverka det här, alls. Jag vill ju vara en björnmamma, som morrar och är beredd att slita alla som hotar mitt barn i stycken. Men det finns inget yttre hot, ingen fiende att sätta tänderna i, bara medicin och hormoner och biokemiska processer långt bortom min kontroll.

Det är som det är. Acceptera. Andas. Inte ge upp, för än är det inte över.

PS. Tack för alla fina lyckönskingar och hållna tummar! De värmer verkligen. Jag hoppas ni förstår om jag inte klarar av att tacka för varje lyckönskning individuellt just idag. Men jag har läst och blivit glad av varenda en. Tack, ni är underbara.

Cykeldag ett. Start för frysförsöket

Så kom den, mensen. Cykeldag ett idag. I morgon blir det medicinstart med östradiol. På tolfte dagen upptining av våra embryon, alla fyra, för blastocystodling.

Om tio månader är vi kanske föräldrar, min man och jag. Om allting går som vi hoppas. Om tillräckligt många embryon överlever upptiningen. Om ett eller två blir blastocyst(er). Om återföringen går bra. Om det blir ett plus. Om graviditeten går bra. Om barnet och jag överlever förlossningen.

Vi har gjort två IVF-försök, med hittills tre återföringar. Det kommande frysförsöket blir vårt andra försök med tinade embryon, det fjärde försöket totalt. Ur mig har plockats nitton ägg, elva har befruktats, varav fyra är i frysen nu. Vi har fått två minus, och ett svagt svagt plus som blev minus dagen därpå. Vi har hoppats och vi har gråtit. Nu ska vi försöka igen.

Man blir ödmjuk inför livets skörhet när man är mitt uppe i en IVF-process. Om det finns arroganta IVF-bloggare därute, så har jag i alla fall aldrig sett dem. Från dem som har upplevt ofrivillig barnlöshet har jag bara sett empati och förståelse inför tillvarons alla aspekter.

Livet är så skört, i synnerhet det ofödda. Jag tänker på alla fina människor därute, som kämpar och upplever sorger som är mycket värre än ett minus vid försökets slut. Det har varit många sorgliga besked i bloggosfären på sistone. Mina tankar finns hos er alla.

Nu är det dags för oss att börja hoppas igen. Hålla varandra i handen och förbereda oss för återföringen. Leva i tacksamhet för varje dag med hälsa och kärlek. Våga älska embryona så länge det finns en chans. Ta ett steg i taget, tillsammans.

Det är dag ett av frysförsöket idag.