Tag Archives: PCOS

Som en äggsjuk höna

Ny IVF-behandling i februari skulle det bli, var det sagt. Och det är ju nu. Februari alltså. Gonal-f och orgalutran och ovitrelle och lutinus är uthämtade från apoteket (ljuvliga högkostnadsskydd) och ligger i medicinskåpet respektive kylen, i väntan på nästa blödning.

Så här går jag och väntar. Nästa cykel borde starta nu i veckan om jag har samma cykellängd som förra månaden. Det brukar vara 30-40 dagar, men med mina PCO-tendenser vet man ju inte riktigt vad som händer. De två senaste veckorna(!!!) har jag haft ägglossningskänningar. Lite stickningar i ljumskarna, trådiga flytningar. Men absolut ingen temperaturstegring. Varje morgon är det samma låga temperatur, och jag fortsätter vänta, som en äggsjuk höna.

Någon gång börjar nästa blödning, för så brukar det bli, med medicinstöd eller utan, men denna eviga väntan tar kål på en.

Fotnot: Språket i P1 tycker att ”gå runt som en äggsjuk höna” betyder att vara orolig. För mig har uttrycket alltid haft en stark komponent av otålig orolig väntan, på något som förmodligen inte blir helt behagligt. Ägget kommer ju, man vet bara inte när.

Annonser

PCOS, lutealfas och behovet att äta choklad

Anna påpekade i en kommentar till ett av mina tidigare inlägg att lutealfasen (perioden mellan ägglossning och mens) inte är exakt 14 dagar för alla kvinnor, utan varierar mellan 10 och 16 dagar. Det hade jag aldrig funderat över. Tack Anna! Som vanligt när jag inser att det är något jag inte vet, satte jag igång att snoka i ämnet. Det som följer är en väldigt lång utläggning, men det finns en sorts poäng till sist. Du kan skrolla direkt dit om du inte vill veta hur mina äggstockar ser ut när de inte ser ut som potatisar (som blåbärsmuffins!). Det kommer att handla om choklad. Och ett skäl att äta choklad.

Anledningen till att jag inte hade reflekterat över lutealfasens längd tidigare är följande:
Jag lider av en mild form av polycystiskt ovariesyndrom (PCOS). Läkarna ställde diagnosen väldigt sent i vår utredning, för jag saknar de flesta av de typiska symptomen (som övervikt och höga testosteronhalter). Faktum är att jag nog inte egentligen uppfyller de formella medicinska kriterierna för PCOS. Jag har alltid haft en oregelbunden och vanligtvis ganska lång men inte abnormal menscykel (26-45 dagar), vilket är vanligt vid PCOS. Men precis innan vi började vår fertilitetsutredning hade jag varit hos en gynekolog för en extremt lång mensblödning. Hon gav mig ett örtpreparat, munkpeppar, som i allmänhet är verksamt mot oregelbunden menstruation (och PMS tydligen, men det var inte mitt problem). Så när vi kom till utredningen var min mens fint regelbunden med 30 dagar och hade varit så i hela tre månader i sträck (personbästa). Så när den obligatoriska frågan om regelbundenheten i menscykeln ställdes, svarade jag sanningsenligt att den hade varit oregelbunden i hela mitt liv, med en längd på upp till 56 dagar, men ibland så kort som 21, och blödningar som varade så länge som 40 dagar. Men de senaste tre månaderna, tack vare Dr E:s piffiga örtpiller, hade den varit regelbunden med 30 dagar. Läkaren hade uppenbarligen problem att ta in så mycket information (och vi lyckades senare byta bort honom mot underbara Dr B) och skrev ”regelbunden mens: 30 dagar”. Senare, under förberedelsen för första behandlingen, sa Dr B att hon såg på mina hormonvärden att jag antagligen hade PCOS, eller i alla fall polycystiska äggstockar, och om så var fallet, skulle ultraljudet vi precis var på väg att göra visa massvis av halvmogna äggblåsor. Och mycket riktigt, mina äggstockar såg ut som blåbärsmuffins. (Där blev jag helt sjukt imponerad av Dr B. ska en läkare vara!). Dr B förklarade att PCOS gör att många äggblåsor börjar bildas, och äggstockarna kan inte riktigt bestämma sig för vilket ägg som ska lossa helt. Så de velar fram och tillbaka, och menstruationscykeln drar ut på tiden, och blir lätt oregelbunden. Men när ägget väl lossat, fortsätter allt oftast precis lika i varje cykel. Jag hade aldrig hört talas om detta tillstånd, så jag gick hem och googlade och insåg att av de mest typiska symptomen (övervikt, höga testosteronnivåer och oregelbunden mens) hade jag bara ett. Dr B förklarade också att PCOS kan, men behöver inte vara, en nedsättande faktor i fertiliteten. I mitt fall var det troligen inte så, för jag får en normal ägglossning, i alla fall i varenda cykel vi har övervakat med blodprov, om än efter en del äggstocksvelande. Med en menscykel på 35-40 dagar hinner man med 9-10 ägglossningar per år, mot normala 12-13. Så ingen extrem nedsättning, och absolut inte en betydande faktor i vår långvariga barnlöshet. Den goda nyheten var att PCOS-patienter brukar få bättre resultat i IVF-försök, eftersom äggstockarnas naturliga benägenhet att sätta igång många äggblåsor samtidigt är något man gärna ser.

Det här var en lång parentes för att komma fram till den första huvudpoängen: Jag har alltid haft en oregelbunden menscykel. När jag började bevaka min cykel med temperaturmätning varje morgon upptäckte jag att någonting faktiskt var regelbundet: varje cykel, 14-25 dagar efter mensens första dag, hoppade temperaturen upp med omkring 0,5 grader från en dag till en annan (typisk ägglossningssignatur). Och tretton-fjorton dagar senare sjönk temperaturen igen. Dagen efter började mensen. Så gott som alltid. Ibland stördes mätningarna av sovmorgon, eller lätta förkylningar. Ibland steg temperaturen långsamt över flera dagar, eller sjönk först på cykeldag ett. Men jag var överlycklig. Äntligen något som gick att förutsäga i min trassliga menscykel. Ungefär samtidigt läste jag någonstans att tiden mellan ägglossning och mens i allmänhet varierar väldigt lite och nästan alltid är fjorton dagar. Så när jag läste ”nästan alltid fjorton dagar” och kopplade ihop det med hur stökig min cykel var i övrigt, tänkte jag att jag hade hittat något universellt konstant, och var nöjd med det.

Hormonnivåer i menstruationscykelns olika faser

Hormonnivåer och kroppstemperatur i menstruationscykelns olika faser. Bild från Wikimedia Commons.

Så är det nu inte. Lutealfasen kan alltså variera mellan 10 och 16 dagar. Under lutealfasen bildar kroppen progesteron, vilket behövs för att en begynnande graviditet inte ska stötas ut. Under IVF brukar man få progesterontillskott. Crinone eller liknande. Om lutealfasen är för kort kan man få problem att behålla graviditeter.

Nu kommer vi till den riktigt knasiga delen. Att befinna sig i lutealfasen är ansträngande för kroppen. Förberedelsen inför ett möjlig graviditet får prioritet famför andra processer i kroppen. Så långt känns allt vettigt. Men det finns vissa medicinpsykologiska teorier som menar att förmågan till impulskontroll hänger samman med mängden tillgängligt glukos (socker) i hjärnan. ”Energiteorin” kallas det. Hjärnan behöver energi i form av socker för att fatta bra beslut. Eftersom det är ansträngande för kroppen att befinna sig i lutealfasen, finns det mindre tillgängligt socker, och sämre impulskontroll blir följden. Kvinnor i lutealfasen röker mer, dricker mer alkohol och äter mer choklad än de gör i den första halvan av menscykeln, enligt energiteorin.

Jag är inte helt säker på att det vetenskapliga underlaget för detta påstående är vattentätt, men det verkar finnas en hel det artiklar om saken i vad som ser ut att vara respektabla vetenskapliga psykologitidskrifter, så något kanske det ligger i hypotesen (se exempelvis referenslistan här). Men jag tror att jag förhåller mig lite lätt skeptisk så länge.

Hursomhelst.
I början av veckan var vi på kliniken inför nästa frysförsök. Då togs blodprov på mig och det konstaterades att jag redan hade haft ägglossning i den här cykeln. Jag befinner mig alltså i lutealfasen nu. Och det ligger en chokladkaka framför mig. Som jag nog måste smaska i mig, för att ge min stackars utmattade hjärna lite energi till impulskontroll, så att jag kan avstå från att även smaska i mig min mans chokladkaka…