Tag Archives: språk

Som en äggsjuk höna

Ny IVF-behandling i februari skulle det bli, var det sagt. Och det är ju nu. Februari alltså. Gonal-f och orgalutran och ovitrelle och lutinus är uthämtade från apoteket (ljuvliga högkostnadsskydd) och ligger i medicinskåpet respektive kylen, i väntan på nästa blödning.

Så här går jag och väntar. Nästa cykel borde starta nu i veckan om jag har samma cykellängd som förra månaden. Det brukar vara 30-40 dagar, men med mina PCO-tendenser vet man ju inte riktigt vad som händer. De två senaste veckorna(!!!) har jag haft ägglossningskänningar. Lite stickningar i ljumskarna, trådiga flytningar. Men absolut ingen temperaturstegring. Varje morgon är det samma låga temperatur, och jag fortsätter vänta, som en äggsjuk höna.

Någon gång börjar nästa blödning, för så brukar det bli, med medicinstöd eller utan, men denna eviga väntan tar kål på en.

Fotnot: Språket i P1 tycker att ”gå runt som en äggsjuk höna” betyder att vara orolig. För mig har uttrycket alltid haft en stark komponent av otålig orolig väntan, på något som förmodligen inte blir helt behagligt. Ägget kommer ju, man vet bara inte när.

Annonser

Kärleksbarn

Kärt barn har många namn. Omtalade företeelser har också många benämningar. I västvärlden verkar allting som har med sex, fortplantning och halvförbjudna kärleksrelationer att göra, ge upphov till myriader av synonymer.

En gång i tiden betydde begreppet ”kärleksbarn” att det var ett barn som hade avlats utanför äktenskapet men av två personer som älskade varandra. Ordet härstammar från mitten av 1800-talet, en tid då utomäktenskapligt sex var straffbart enligt Svea Rikes lag, men avkriminaliserades strax därefter. Lite suspekt var det alltså med ett kärleksbarn, men mer och mer tolererat allteftersom forntiden blev modern tid.

När någon nuförtiden pratar om kärleksbarn handlar det enbart om ett barn som kommer till i ett kärleksförhållande och få lägger någon vikt vid föräldrarnas äktenskapliga status. När kronprinsessan Victorias graviditet tillkännagavs 2011, förkunnade Herman Lindqvist att kronprinsessan Victoria är ett kärleksbarn, liksom barnet hon bar. Med detta menade han naturligtvis inte att Victoria är född utom äktenskapet, eller att hon själv väntade barn med någon annan än sin lagvigde make, utan att hon, till skillnad från så gott som alla andra tronföljare genom tiderna, är barn till föräldrar som valt varandra av kärlek.

Och det är ju fint. Kärlek. Människor älskar varandra och så blir det barn.

Men sedan har vi oss andra. Vi som inte kan älska fram ett barn, för vi har trasiga äggledare eller dålig äggreserv eller slöa spermier eller något annat medicinskt problem som gör att vi kan ligga hur mycket som helst med vårt hjärtas älskade utan att det blir något barn. Framgången i fertilitetssammanhang är helt oberoende av intensiteten i den heterosexuella kärleken, för den som är medicinskt infertil.

Här någonstans blir det intellektuell härdsmälta hos många tyckare som saknar insikt om innebörden av ofrivillig barnlöshet. I en artikel i en skvallertidning, som jag lyckligtvis inte har klarat av att googla fram igen, antyddes det elakt att en kvinna i ett europeiskt kungahus (jag minns inte vilket) hade ett ytterst dåligt förhållande till sin man och att samtliga deras fyra barn hade tillkommit ”genom IVF”. Vi som faktiskt har gjort IVF vet ju att den som får fyra barn på det sättet förtjänar den största guldmedalj som världen har skådat. Skvallerjournalisten hade antagligen ingen koll och menade nog insemination. Vilket inte heller ändrar grundförutsättningen. Artikeln var tramsig och förolämpande i vilket fall, för kungligheterna i fråga och för alla som genomgår fertilitetsbehandlingar. Relationers värde mäts inte i hur barnen blir till. Barns värde mäts inte i hur de blir till.

Om ett kärleksbarn är ett barn vars föräldrar älskar varandra, så är IVF-barn kärleksbarn i väldigt hög utsträckning. Utan min man hade jag inte orkat kämpa så här för barn. Utan vår kärlek hade det inte blivit en enda spruta i magen.

Egentligen är hela benämningen tramsig. Varje barn är ett mirakel, oavsett föräldrarnas relation. Varje människa är värdefull. Det är långt viktigare att se till att varje barn får en kärleksfull och trygg uppväxt, oavsett om det är med biologiska, adoptiv- eller bonusföräldrar, oavsett om föräldrarna är en, två eller flera. Föräldrarnas inbördes förhållande är sekundärt. Och ingenting som utomstående ska spekulera i, någonsin.

 

Läs mer om etymologin för ”kärleksbarn” och hur samhällets syn på kärlek och barnavel har ändrats de senaste århundradet:
Barnen får bära våra normer av Linnea Hanell, Språktidningen oktober 2011.