Tag Archives: vaginalt ultraljud är precis så otäckt som det låter

Ultraljudet. Eller ångest ångest är min arvedel (igen)

Ultraljud idag, för att räkna äggblåsor. Det är god fart därinne. 6-7 äggblåsor räknade läkaren på vardera äggstocken och det är ju bra utdelning så här pass tidigt. Jag har mycket god äggreserv sa läkaren berömmande. De ser nog många med få ägg på jobbet.

Det var den bra biten. Allt annat är dåligt. Det är fet ångestvarning på resten av inlägget. Läs inte om du ska börja din första IVF alldeles snart. Jag ventilerar min ångest helt ocensurerat. Du vill inte läsa det här om du snart ska göra din första IVF eller funderar på att söka hjälp för ofrivillig barnlöshet. Om du är i den fasen kan du läsa mina andra inlägg, vilket som helst som inte är märkt ”ångest”.

Allvarligt.

Okej.

Till och börja med fick vi träffa en helt ny läkare, Dr G. Dr K var tydligen upptagen. Han hade läst mina journaler sa han, även de tyska. Jahaja det var ju bra. Och han hade kanske läst, men han hade missat (eller så hade Dr K aldrig skrivit) att jag skarpt ogillar gynundersökningar. Det blev det plågsammaste vaginala ultraljudet jag har varit med om. Med gråten i halsen började jag fråga om äggplock och smärtlindring och vad de gör om det gör för ont. Jag vill inte bli traumatiserad för livet av det här. Jag fick inga vettiga svar och han sa mest att om man har börjat med IVF så måste man slutföra det också.

Nu har min känsla i den här IVF:en gått från apati till ångest.

Jag kan stå ut med smärta. Jag har stått ut med alla möjliga saker. Men jag känner mig otrygg nu. De har inte koll på mig och vem jag är och hur jag mår. Jag litar inte på att de kommer kunna ta hand om mig ordentligt. Otrygg är inte en bra känsla att ha inför ett gäng som ska sticka långa nålar genom ens slidvägg in i äggstockarna.

Jag tror inte ens att Dr G är en dålig läkare. Han vet nog vad han gör. Men jag är en bräcklig liten varelse och äggplock är inte något jag gör varje vecka. Jag måste bli inbäddad i varma täcken och tilltalad med mjuk röst när någon ska göra plågsamma medicinska undersökningar i min slida. Jag har gjort allt det här tidigare, utom äggplock i vaket tillstånd. Jag är rädd, för jag mår dåligt av helt vanliga gynundersökningar. Jag törs inte tänka på hur mycket morfin som behövs för att dämpa min smärta vid äggplock.

Det blir nytt ultaljud på torsdag. Jag ska träffa en tredje läkare då. Jag hoppas att hen inte säger fel saker. Det blev för mycket ångest nu.

Efter ultraljudet fick jag göra blodprov och på eftermiddagen ringde en barnmorska. Jag ska sänka Gonal-f-dosen de kommande dagarna för det var visst lite väl bra fart på äggstockarna. Vilket genast fick mig att börja känna efter om jag inte är lite överstimulerad. (Och ja, jag veeet att ovariellt hyperstimuleringssyndrom i allmänhet inte inträffar förrän man samtidigt utsätts för hCG genom ägglossningssprutan eller en graviditet, men bara för att jag är lätt hypokondrisk betyder det inte att jag inte kan drabbas av alla biverkningar i hela bipacksedeln + några som jag just hittade på).

Blä. Ångest. Vill inte det här. Jag kommer att ta mig igenom det här med, för det finns inget alternativ, men i vilket skick är jag sedan?