Tag Archives: vecka 8

Potatisgrodden har ett hjärta! (vecka 8, 7+?)

Allt är väl med oss. Just nu är allting rentav fantastiskt. Vi gjorde graviditetsultraljud i förmiddags. Gynekologen var nog van vid IVF:are och andra nojiga blivande föräldrar, för hon började undersökningen med att berätta att hon först skulle titta och sedan berätta vad hon såg. Jag kikade också, och såg det välbekanta svarta hålrummet, det som är min livmoder, och sedan såg jag en grå klump därinne. Och precis då sa gynekologen ”Allt ser helt normalt ut, och DÄR är hjärtat som slår”.

Vi såg det med, min man och jag. En grå klump på skärmen och mitt i den ett tickande, pulserande och synnerligen levande hjärta.

Det gror i potatislandet och lilla grodden har ett tickande hjärta. Just nu är allting bra. Just idag är vi bara glada. Det finns inga garantier, vi vet. Det är fortfarande tidigt och mycket kan hända. Men aldrig förr har jag varit gravid, aldrig förr har ett litet hjärta slagit i min livmoder.

Det var med darrande händer och tårar i ögonvrån jag tog emot gynekologens utskrift av ultraljudsbilden. Ett svart fält med en grå klump i mitten. Jag kan inte ens se vad som är huvud eller stjärt på den, men det är den vackraste lilla grå klump som jag någonsin sett.

Tagna av stundens allvar och glädje snubblade vi ut från mottagningen och blinkade i augustisolen. Jag ringde mina föräldrar och gastade ”Det slår ett hjärta” för att överrösta vind och trafikbuller. Min mamma grät av glädje. Mina föräldrar vill så innerligt gärna bli morföräldrar att de liksom knappt törs fråga hur jag mår nu när jag är gravid, för att jag inte ska känna press.

Gynekologen mätte embryot och tidsbestämde graviditeten. Tidigt vecka 8, 7+0 sa hon, men tillade i samma andetag att de här tidiga mätningarna är väldigt osäkra och med en halv millimeter längre hade det blivit tre dagar till. Enligt barnmorskan, som räknade från sista mensens första dag, borde jag vara i slutet av v 8 nu, 7+6, men det gick 16 dagar mellan mens och ägglossning, inte normgodkända 14, så egentligen är jag nog i v 7+4 nu. Gynekologen sa att hon bara mätte för att se att tillväxten var okej, eftersom man vet exakt hur gammalt embryot är vid IVF, och var noga med att påpeka att allting såg helt normalt ut och precis som hon förväntade sig vid en graviditet vid den här tiden.

Helt normalt litet tickande hjärta alltså. Det kunde inte ha blivit bättre idag. Just nu är allting fint.

Symptom i vecka 8:
– En förlamande trötthet. Det är tur att jag har semester, för jag orkar nästan ingenting. Lyckligtvis orkar min man desto mer, och handlar och lagar mat och pysslar om mig.
– Ihållande, svagt illamående. Inga kräkningar men en ökad äckelkänsla, speciellt inför viss mat. Pannkakor, choklad och morotskaka kan jag inte äta längre. Jag mår mest illa på kvällen, morgonen brukar vara helt okej om jag bara får frukost.
– Ömmande bröst, fast det kommer och går.

Märkligt nog har jag varit stabilare i humöret än jag brukar, till större delen mindre ängslig och mindre orolig, med färre utbrott. Jag påpekade detta för min man, som menade att om en stor livskris ser ut att bli undanröjd så kanske det är normalt att reagera med lugn och stabilitet snarare än känsloutbrott. Och det ligger det ju något i. En livskris mindre och ett hjärta mer, och helt nya saker att oroa sig för.

Annonser