Det var ju inte meningen att det skulle bli så här spännande. Spökplus och krafs, när jag redan hade sörjt färdigt.
Tack för allt pepp, alla hållna tummar och alla fina tankar. Om det bara handlade om moraliskt stöd shade jag blivit gravid på fem minuter, så mycket som ni peppar och stöttar.
Men nu är det andra saker som behövs. En blastocyst måste kläcka och fästa i livmoderslemhinnan och utvecklas till ett friskt barn.
Jag testade igen imorse, denna gång med det lokala apotekets allra känsligaste test (12 IU/l). Det blev negativt, utan tvekan.
Vi såg inget plus igår, det vara bara vi som önskade, och testet som var lite stansat. Men jag började hoppas igen. Jag, som hade sörjt klart redan. Och min man, som aldrig slutade hoppas, blev så själaglad. Han har för övrigt inte gett upp än. Blodprov på kliniken imorgon. Det behövs ett rejält mirakel för att det här ska gå vägen nu. Men han hoppas fortfarande. I alla fall lite. Och jag hoppas väl också, mot allt förnuft. Jag tar mina mediciner fortfarande.
Det blev mer spännande än jag hade trott, det här. För er också, uppenbarligen. Bloggen hade nästan fyrahundra unika läsare igår, vilket är läsarrekord med god marginal.
Jag tror inte att jag är i limbo längre, det känns ganska klart. Det känns också ganska skitjobbigt, men det börjar ju bli normaltillståndet.
Ebbas potatisar 
Skickar en massa kramar. Jag vet att det känns skit och hopplöst. Men snälla ge inte upp och tappa inte hoppet. Gör något du gillar/tycker om och ta hand om varandra. Du kommer resa dig igen så småningom. Jag lovar.
Kram
Jo, man fortsätter. För det finns inga alternativ.
Vet inte vad man ska skriva. Fan också kanske räcker. Fortsätter i alla fall med tumhållning till the fat lady sings. Alltså efter svar på blodprover.
The fat lady sang
Hon kan stoppa upp nått någonstans den där damen. Hon ska alltid sjunga och förstöra.
Jag är lessen för er skull.
Tack för din omtanke… Inget blod än dock, sången var mer metaforisk (och min mans opera-youtube-länk). Det blir nog snart blod, för jag har slutat med progesteronet.
Åh 😦 Jag gör som din man och hoppas lite till.
Kramar
Blodprovsresultatet kommer i eftermiddag så än är det inte kört. Inte helt kört. Men man kan väl säga att vi är inställda på ett negativt besked. Tack för stödet!
Kram!
Tack
Ta hand om er!
Vi försöker
❤
Tack för din omtanke
Hej
Jag har testdag idag men klarar inte att testa. Väntar till imorgon. Vill skippa att testa helt men mannen vill ta det imorgon…
Hur ska man orka med ett minus?
Spänningen runt testningen är grym och svårbeskrivbar. Har gjort många behandlingar och det blir inte lättare. En gång hade vi plus som resulterade i missfall tre månader senare. Alla andra gånger minus. Men man måste ju klara av det. Jag har så svårt för peppningskommentarer även om de är nog så välmenande. Man känner sig otröstlig vid minus och det gör så ont på flera olika sätt. Vill nog bara vara ifred då men ändå inte…Lurigt.
Jo, det är laddat med testerna. Allt ställs på sin spets och ibland är det lättare att bara leta efter ett skäl att kunna hoppas lite till. Kliniken meddelar resultatet av blodprovet om ett par timmar. Tills dess vill man kunna hoppas lite grann i alla fall.
(Har klippt ihop Kattis kommentarer till en kommentar, all text är fortfarande kvar)
Jag håller tummarna för er! Självklart ska man hoppas ända fram. Men ibland är det svårt. Vi testar imorgon. ( Jag levererar urin i en burk och mannen testar med sticka. )Tidigare har jag oftast tjuvtestat själv för att veta och inte hoppas i onödan för länge. Men han har blivit så besviken då så att jag gör inte det längre. Jag kände igen mig så i Ebbas inlägg om att tappa tron mitt i ruvandet. Jag reagerade likadant denna gång. Brukar surfa runt.och läsa på bloggar när jag blir deppig eller söker ett svar från någon som förstår. Men har aldrig skrivit något tidigare. Kul att få respons!
Ååå vad jag hoppas och håller tummarna för er nu!!! Kram/N
Minus är minus. Blodprovet blev en formsak.
Fan också. Bra med Tyskland och att lämna blodprov. Det dödar alla spekulationer liksom. Stor kram till er!
http://omlivetefter.blogspot.se
Blodprovet ljuger inte. Dessutom tror jag att kliniken vill ha koll själva. De flesta människor är ju vettiga och klarar av att göra graviditetstest hemma och rapportera korrekt resultat, men det dyker nog upp någon virrig stackare varje år som kissar på fel ände av testet, eller läser av det fel, eller ljuger för kliniken av märkliga skäl. I somras var jag utomlands på testdagen, men trots att det hade gått en vecka och min mens hade kommit och blött färdig, var jag ändå tvungen att lämna blodprov när jag kom hem igen. Ordung muss sein.
Nä fy vad tråkigt. Snabba ryck från klinikens sida att få svar redan samma dag. När jag tagit hcg blodprov har det varit fera plågsamma dagars väntan på svar. Håller alla tummar för er.
Jo, de är snabba i vändningarna. Och sköterskan var så rar i telefonen. I normala fall när jag ringer måste jag bokstavera mitt utländska namn och rabbla födelsedatum som de alltid missuppfattar. Men nu sa jag bara mitt namn och fick negativt besked och sympati på en gång.
Pingback: Intet är som väntans tider? Fast nu handlar det mest om Google. | Ebbas potatisar